Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representerade här genom truppafdelningar. Kitunzi, höfding öfver
Katonga-dalen, här skickat Sambuzi; Mkwenda, Kangau och
Kimbugwé hafva äfven sändt underhöfdingar med hundratals
krigare. Framför sin stora armé ser Pokino Gambaragaras
invånare draga sig tillbaka till sluttningen af sitt stora, snöbetäckta
berg; han följer dem så långt försigtigheten tillåtes och snart
utbreder sig för hans ögon i fjerran Usongoras böljande,
gräsrika platå, och ännu längre bort ser han en ofantlig sjö, hvilken
man säger honom vara Muta Nzigé.
Sedan han nedstigit utför det snöbetäckta bergets
sluttningar, marscherar han med otrolig hastighet mot Usongora,
bemäktigar sig en mängd stora boskapshjordar, trots de tappra
infödingarnas raseri, hopsamlar tusentals qvinnor och barn med
raka näsor och fina läppar och drifver dem alla mot Uganda.
Många svårigheter resa sig imellertid i hans väg.
Usongora-slätten är betäckt med salt och alkalier, hvilka, förtärda i
öfvermått, förorsaka mångens död; i dalarna uppspringa gyttjiga
källor och från toppama af kägelformiga kullar uppstiga en
sällsam rök och eld, under det sjelfva marken imellanåt tyckes
darra och ett besynnerligt, mullrande ljud höres.
Tusentals wanyoroer förena sig äfven med Gambaragaras
infödingar för att hindra Pokinos återtåg. De lägga sig i
bakhåll och oroa honom envist natt och dag. Men Pokino vet råd
för allt. Han trotsar de öfvernaturliga ljud som höras i detta
underbara Usongora och undviker genom klokhet och
skicklighet de snaror man utlagt för att fånga honom, När tillfälle
gifves, omringar han sjelf sina i bakhåll liggande fiender och
dödar dem, tills han slutligen uppnår Uganda och intågar i
hufvudstaden med ett byte af boskap och slafvar, som kan glädja
till och med ett kejserligt hjerta.
Mtesa utsätter en dag, då han vill mottaga Pokino och
hans krigare. Belöningar skola endast tilldelas de tappre, och
för att utmärka dem från de fege har man låtit brygga en
ofantlig qvantitet stark pombé.
Dagen är inne. Kejsaren sitter på sin tron, omgifven af
ovanlig prakt; bakom honom synes hans harem, på ömse sidor
höfdingarna efter rang och värdighet; musketörer, trumslagare
och musikanter stå tätt bredvid. Högt svaja de röda och hvita
fanor som kejsardömet antagit, och midt framför Mtesa äro
ölkrukorna ordnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
