Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma ögonblick se vi en lång procession af gamla och
unga qvinnor, vid hvilkas åsyn Mtesa genast stiger upp; alla
öfriga följa hans exempel. Nyfikna att veta hvilka de äro, göra
vi förfrågningar och få snart höra att de äro afkomlingar af
Kamanya och Suna förmyndare öfver och medlemmar af den
kejserliga familjen. Dessa damer tyckas veta hvilken tid som är
lämpligast för deras besök och komma sent på uppvaktning,
liksom man påstår att europeiska damer, då de vilja ådraga sig
uppmärksamhet, gå sent till kyrkan.
Damerna närma sig mattan, och Mtesa helsar hvar och en
särskildt med ett vänligt ord. Sedan de intagit sina platser,
går han fram och sätter sig i deras knä och omfamnar den ena
efter den andra. Till belöning för dessa kejserliga artigheter
uppvakta de honom sedermera med lefvande fåglar, hvilka han
är tvungen att med egen hand mottaga och öfverlemna i förvar
till en af höfdingarna för att visa att de alle sammans hafva
hans ynnest. Säkerligen måste det finnas något godt hos denne
despotiske monark, då han kan nedlåta sig till en så stor
artighet och vänlighet mot qvinnor.
Kejsaren här imellertid på morgonen ådragit sig en
förkylning, och de uppmärksamma höfdingarna hafva märkt detta
lilla obehag. De framrusa nu till ett antal af sex eller sju och
falla på knä för att erbjuda Mtesa sina hufvudkläden, att dessa
måtte få tjenstgöra som näsduk.
Kejsaren lutar sig leende tillbaka i sin stol och säger:
"Åh, jag behöfver inte alla!"
"Så tag då min duk," säger en.
"Nej, tag min, kabaka; den är hvit och af fint mjukt
tyg", utbrister en annan.
Mtesa, som besegras af hvitheten och den mjuka väfnaden,
tager emot duken, begagnar den och återlemnar den till egaren
som rullar i hop den hårdt, liksom om han gerna skulle vilja
straffa orsaken till kejsarens obehag.
Hastigt höres någonstädes i salen ett harklande ljud såsom
från en person hvilken likaledes förkylt sig. Kejsaren
betraktar sin olyckskamrat, men höfdingarna utropa med vrede: "Ut
med dig, ut, fort!" De se stränga och bestämda ut, och ett
halft dussin "herrar af linan" fatta genast tag i den stackars
mannen och köra ut honom på ett ingalunda mildt sätt.
Efter detta lilla afbrott hör man tonerna af infödingarnas
harpa. Kejsaren har kallat till sig en af musikanterna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
