Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi gingo genom Uddu i n. n.-vestlig riktning till dess vi
uppnådde Kyogia-floden, hvarefter vi följde loppet af denna Katongas
biflod till Kikoma, då vi öfvergingo floden och inträdde i landet
Bwera, som ligger parallelt med Uddu och sträcker sig från
Koki, vester om Uddu, lika långt som Katonga-floden.
I Kikoma voro vi tvungna att göra halt tills Sambuzi blifvit
underrättad om vår ankomst och vi från honom hunnit erhålla
vägvisare, som kunde ledsaga oss till den gemensamma mötesplatsen.
Imellertid tog jag tiden i akt och böljade jaga villebråd
för att förstärka expeditionens matförråd. Under de fem dagar
som vi qvarstannade här var jag nog lycklig att fälla femtiosju
antiloper, två zebror och en vattenbock. I denna vilda trakt
finnes en oerhörd massa villebråd, och den trygghet för menniskor
detta ständigt har här — en följd af de många lejon och
leoparder som äfven lära uppehålla sig här och grannskapet af
plundrare från det fiendtliga landet Ankori — var förnämsta
orsaken till min stora framgång. Första dagen jag begaf mig
ut hade jag inom några få minuter skjutit fem vackra djur,
hvilket förvånade ej allenast de wagandaer som tillhörde Mtesas
lifvakt utan äfven mig sjelf.
Yi hörde att lejon skulle förekomma mycket talrikt i
grannskape† af Kikoma, men ehuru jag trängde långt in i
vildmarken vester om Kikoma, såg jag aldrig det ringaste spår
hvarken af lejon eller leoparder.
Vägvisarnas ankomst från "general" Sambuzi afbröt vår hvila,
och vi fortsatte nu vår marsch. Följande dag uppnådde vi
Katonga-floden, eller kanske snarare Katonga-lagunen, ty med
bästa vilja kunde jag ej upptäcka något rinnande vatten.
Katongas flodbädd är omkring en half mil bred, alldeles uppfyld
af spjutgräs och papyrussäf och har stillastående vatten på ett
djup af 3 till 4, ja, på somliga ställen till och med 7 fot.
Öfvergången af Katonga upptog en hel dag och försiggick
medelst Lady Alice, som vi framdrefvo genom den tjocka vassen.
Vid Ruwewa, på Katongas norra strand, förorsakade oss
Sambuzis dröjsmål ytterligare ett uppskof på fem dagar, hvilket
svårt pröfvade mitt tålamod och föga öfverensstämde hvarken
med mina egna förhoppningar eller Mtesas instruktioner. Som
vi imellertid hade kommit så pass långt i vårt företag och visste
att vi ovilkorligen måste invänta Sambuzi, fingo vi trösta oss
dermed att "hvad man ej kan hjelpa måste man uthärda", ehuru
jag i mitt hjerta förbannade den långsamme generalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
