- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
342

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 5 Januari tillkännagåfvo musikkårer och krigstrummor
att marschen skulle fortsättas. Som wagandaerna voro fria från
allt bagage med undantag af de sängkläder, mattor och
öfverflödiga kläder som deras qvinnor buro, marscherade de fort och
ansträngde sålunda mycket den tungt lastade expeditionen. Mitt
folk härdade imellertid tappert ut; de hade länge haft öfning
för sådana fall som det närvarande och höllo jemna steg
med de lätt utrustade wagandaerna. De män som buro båt-
och kanotdelarna sprungo som hästar och kommo strax efter
tmppens avantgarde. Vi gingo igenom distriktet södra Ruoko
och kommo derefter in i en bergig, obebodd trakt. Efter elfva
mils marsch slogo vi läger i Kazinga i östra Benga.

Påföljande dag gingo vi öfver Katonga, ty vår väg gick
nu åt vester; vi satte oss i besittning af vestra Benga, der vi
från toppen af en hög kulle otydligt urskilde en ofantlig blå
massa i fjerran. Man sade oss, att det var det största berget
i Gambaragara, hvarför jag döpte det till Gordon-Bennett-berget
för att ära min amerikanske chef.

Våra furagörer fingo här för första gången sigte på
några infödingar, hvilka förklarade att vi utan fruktan kunde
draga vidare, ehuru de sade sig betvifla att vi skulle komma
tillbaka, så vida vi ej skaffade oss vingar och flöge såsom fåglar.
Vi upptäckte äfven af en händelse några af infödingarnas
gömställen i det höga gräset bakom fälten. På något afstånd från
byn sågo vi en mängd djupa gropar med små, cirkelformiga
ingångar. Vid närmare undersökning befans det, att dessa genom
åtskilliga gångar stodo i förbindelse med större hålor, hvilka
utgjorde lika många rum. Dessa underjordiska boningar
förekomma i talrik mängd i södra Unyoro.

Efter sexton mils marsch genom ett vildt landskap slogo
vi den 8 Januari läger på östra stranden af Mpanga-floden.
Denna upprinner nära foten af Gordon-Bennett-berget, flyter några
få mil öster om Arnold-bergets ståtliga utsprång och mötes af
Rusango-floden, som flyter nordvest från Lawson-berget i området
Kibanga i Ankori; de två floderna förena sig sedermera, kasta
sig med oerhörd styrka något åt nordvest, bilda åtskilliga
vattenfall och utfalla slutligen i Beatrice-viken. Arnold-berget, som
höjer sig omkring 9,000 fot öfver hafsytan, låg vesterut från vårt
läger vid Mpanga-floden på ett afstånd af sex mil.

Vi hade nu lemnat det egentliga Unyoro och inkommit i
Ankori eller Usagara. En gammal förfallen inhägnad af trä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free