Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mång-spetsiga bergåsar samt enstaka, klippiga kullar, som skildes af
vågformiga landsträckor, på hvilkas yta man ofta såg stora stycken
jernockra blandade med fragment af granit. Hvarje dag sågo
vi två eller tre berg af ovanlig höjd, i jemförelse med hvilka
alla öfriga nästan försvunno till ett intet; de voro oss till stor
nytta, i det vi med ledning af dem lättare kunde reglera vår
marsch och ej så lätt misstogo oss om vägen.
Den 2 Januari öfvergingo vi Nabutari- eller Nabwari-floden
och kommo in i det fiendtliga Unyoro, hvarefter vi utan att det
ringaste blifva oroade, gjorde en tio mil lång marsch, vid hvars
slut vi lägrade oss i åtskilliga byar i södra Ruoko i Unyoro.
Om vi än ej hade varit underrättade om förändringen, skulle
vi dock genast hafva märkt att vi hade inkommit i ett annat
land dels af hyddornas olika utseende och dels af olikheten af
de växter hvarmed infödingarna företrädesvis lifnära sig. I
Uganda hade vi hufvudsakligen lefvat af bananer, en särdeles
god, helsosam och lättsmält föda; i Unyoro åter bestod vår kost
af salt och batater med ombyte af sådana andra grönsaker som
funnos att tillgå.
Det var en ganska roande syn att se med hvilken hast de
olika afdelningarna rusade omkring för att gräfva upp sina
rationer. Vid första påseendet såg det nästan ut som om vi hade
fört armén till Unyoro för att åter uppodla landet, så tätt voro
fälten uppfylda af flitiga arbetare. Gräfningarna fortforo till
solnedgången, då vi hade sådana massor af batater i vår ego,
att jag förestälde mig vårt folk kände någonting liknande en
önskan att plundra wanyoroerna.
Imellertid hade vi fått tåga obehindradt och ingen hade
oroat oss, ej ens sedan vi tagit södra Ruoko i besittning;
Sambuzi och Sekajugu drogo häraf oroande slutsatser.
"Wanyoroerna måste," sade de, "ha samlat sig någonstädes
för att snart börja strid mot oss, ty vanligtvis bruka
infödingarna, då vi göra infall i detta land, helsa oss från kullarnas
toppar för att få veta orsaken hvarför vi kommit hit; nu
deremot är hela landet tyst och öde; ej en enda inföding synes till."
De beslöto derför utsända spejare i alla riktningar, hvilka
skulle förvissa sig om infödingarnas tankar i afseende på vårt
besynnerliga infall i deras land, och för att gifva dem tid att
inhemta noggranna underrättelser fick truppen befallning att
qvarstanna öfver påföljande dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
