Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Der hören I nu, araber! Talar han inte väl, kanske?
Ja, Karagwé är ett vackert land", sade han med en suck af
belåtenhet. "Men hemta upp er båt och lägg den på rweru
(sjön), så kan ni fara uppåt floden ända till Kishakka och ned
till morongo (fallen), der vattnet kastas emot en stor klippa och
störtar utför den samt fortsätter sitt lopp ända till Nianja i
Uganda. Sannerligen, jag här en ganska stor flod; den ger
upphof åt floden vid Jinja (Ripon-fallen). Ni skall bese hela mitt
land, och när ni hunnit till slut med floden, skall ni få se
någonting annat, nämligen Mtagatas varma källor."
Den 6 Mars hade Frank halat upp båten från
landningsplatsen vid byn Kazinga till Windermere-sjön [1] eller Rumanikas
rweru, och följande dag ledsagade mig Rumanika högtidligt till
sjöstranden. Ett halft dussin tunga ringar af polerad koppar
prydde hans ben, kring handlederna bar han armband af samma
metall och öfver axlarna hängde en högröd yllemantel. Han
gick med långa steg, stödd vid en sju fot hög staf.
Trumslagare och pipblåsare underhöllo en vild musik och i en
blandad hop följde utom hans söner och anförvandter femtio
spjutbärare, wanya-ruandaer, wagandaer, wanyamwezier, araber och
wangwanaer.
Fyra med wamyambuer bemannade kanoter lågo färdiga
till kapprodd med vår båt, medan vi togo plats på den gröna
strandsluttningen vid Kazinga för att åskåda täflingen. Jag
uppmanade Frank och båtens raska besättning att visa sig värdiga
hedern att kallas hafvets söner och icke låta sig öfverträffas
af dessa insjöroddare.
En kapprodd mellan båt och kanot på Windermere-sjön i
Karagwé med 1,200 fredligt sinnade infödingar såsom åskådare!
Ett afrikanskt intemationelt företag! Rumanika var nu i sitt
element; hvarje fiber i honom tycktes spritta af fröjd vid det
väntade nöjet. Hans söner, som sutto rundt omkring honom
med blickarna fästa på faderns ansigte, tycktes alla dela hans
förtjusning. De nyfikna infödingarna lade också i dagen sin
belåtenhet.
Kapprodden var snart slutad; afståndet var blott omknng
800 yards till Kankorogo-udden. Skilnaden visade sig icke
särdeles stor, men täflingen väckte en ofantlig tillfredsställelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
