Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall beskrifva ett sådant utbrott af raseri, måste han alltid taga
till hjelp åtbörd och handling. Fängslade af hans blickar, sade
de om hans ögon att de voro "eldkulor stora som knytnäfvar"
och hans ord voro "såsom krut".
Naturen, som utrustat Mtesa med ett nervöst och häftigt
temperament, hade gifvit Rumanika ett fogligt lynne, en mjuk
röst, en mild välvillighet och en god faders alla älskvärda
egenskaper.
Konungen, som satt klädd i en röd mantel, tycktes mig
vara en man af medelstorlek, men då han steg upp, fann jag
honom ega en gigantisk växt af 6 fot 6 tums längd eller deromkring,
ty när vi gingo bredvid hvarandra, räckte jag icke högre än till
hans axlar. Hans ansigte var långlagdt och näsan hade en
nästan romersk form; profilen visade en särdeles ren typ och
påminde mig om en general A. i Förenta statemas armé.
Vårt samtal blef ganska angenämt. Han intresserade sig
lifligt för hvarje fråga jag stälde till honom. När jag talade,
ålade han sina vänner tystnad och lutade sig framåt med spänd
uppmärksamhet. Om jag yttrade en önskan att få veta något
rörande landets geografi, skickade han genast efter någon som
hade särskild kännedom om den i fråga varande landsdelen och
lät honom göra noga reda för den samma. Han småskrattade, när
han såg mig nyttja min anteckningsbok, som fäste han ett stort
personligt intresse vid mängden af mina anteckningar. Hans
förtjusning tycktes växa i den mån de ökades, och han påpekade
triumferande för araberna de hvites ofantliga öfverlägsenhet
öfver dem.
Han förklarade sin synnerliga belåtenhet med att jag
ämnade genomresa hans land. Det var, menade han, ett land som
de hvita männen borde känna. Det hade en mängd sjöar och floder
och berg och vanna källor och mycket annat godt som intet
annat land kunde skryta af.
"Hvilket land tycker ni vara det bästa, Stamlee, Karagwé
eller Uganda?"
"Karagwé är ett stort land med höga berg och djupa dalar.
Kagera är en mäktig flod och sjöarna äro ganska vackra. Det
finnes mera boskap i Karagwé än i Uganda, undantagande Uddu
och Koki; villebråd fins här i öfverflöd. Men Uganda är också
vackert och rikt; der fins bananplanteringar, stora som skogar,
och ingen behöfver der frukta att svälta ihjäl; och Mtesa är en
god regent — liksom fader Rumanika", svarade jag honom leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
