Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen / 368 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ihema-sjön var sött och välsmakande men liksom alla till
Alexandra-Nilen gående vattendrag af en obehaglig rostbrun, färg.

Följande dag började vi från sjöns sydligaste ända ro uppåt
Muvari- eller Ruanda-kusten och försökte äfven landstiga i
närheten af en liten by, men dess invånare kommo mot oss
fnysande som ilskna hundar och hotande med sina bågar, så att
vi — som ännu voro Rumanikas gäster — måste hålla ut från
stranden och lemna dem ostörda i sin vilda enslighet.

Vid återkomsten till Kagera gingo vi utför floden och
anlände klockan 7 på aftonen till vårt lilla läger i Kazinga vid
södra stranden af Windermere.

Den 11 rodde vi inåt Kagera och
utför den samma till Ugoi, och på
aftonen den 12 återvände vi ännu en gång
till vårt läger vid Windermere.

Frank beordrades att föra båten
till Kafurro, och dagen derpå bad jag
Rumanika förse mig med vägvisare till
Mtagatas varma källor, och trogen sitt
löfte, utrustade han tretio wamyambuer
för ändamålet.

Uhha-inföding.

Vägen gick norrut längs en hög
bergås mellan Kafurro och Windermere.
Hvart vi vände våra blickar, funno vi
gröna åsar, grönskande bergterrasser, grönskande höjder och
grönskande ängar, ett utmärkt betesland. I bergshålorna eller
hålvägarna syntes här och der mörka trädtoppar.

När vi lemnat Windermere-sjön och det närliggande
Isossi-berget bakom oss, inträdde vi i en slingrande grön dal och under
tio mils vandnng från Isossi till Kasya räknade vi tretiotvå
olika boskapshjordar, hvilka sammanlagdt sannolikt innehöllo 900
kreatur. Vi sågo äfven sju noshörningar, af hvilka trenne voro
hvita, de andra fyra svartbruna. Vägvisarne ville att jag skulle
skjuta en, men jag hade ondt om ammunition, och då jag icke
var säker att träffa djuret dödligt, ville jag icke onödigtvis såra
det eller kasta bort en patron.

Klockan 8 e. m. följande dag uppnådde vi den nära slutet
af dalen belägna Meruré-sjön, som är ungefär två mil lång, och
derifrån kommo vi öfver tre särskilda berg till Kiwandaré, ett
berg från hvars topp, 5,600 fot öfver hafvet, vi kunde temligen
tydligt urskilja de tredubbla käglorna af Ufumbiro-bergen i
vestnordvest. Jag antog afståndet från Kiwandaré till Ufumbiro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>