Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Första gången vi sågo Muta Nzigé var då vi följde Nyika till
toppen af hans höga berg i Gambaragara. Vi kunde inte komma
ända upp, emedan det var för högt [1]. Men vi kunde se Usongora
och en stor sjö, som sträckte sig rundt omkring. När vi kommo
tillbaka med vårt byte skickade oss Mtesa en kort tid derefter tillbaka
till Ankori, och från spetsen af ett högt berg nära Kibanga [2] sågo
vi åter Muta Nzigé utbreda sig i vester. O, det är en stor sjö, inte
så bred som vår Nyanza, men mycket lång. Vi taga allt vårt salt
från Usongora; Nyika erlägger skatt till oss med ett visst antal
säckar salt, som samlas på slätterna men inte duger att äta utan att
förut tvättas och rensas."
Denne unge gosse åtföljde mig till Karagwé och genom
skarpsinnighet och en oaflåtlig frågvishet lyckades det honom
att aflocka wanyambuerna vid konung Rumanikas hof några
upplysningar, som han meddelade mig på följande sätt:
"Herre, jag här frågat flere wanyambuer, och de ha alla
svarat att ni kan fara med kanot härifrån till Ujiji, fastän ni måste
låta forsla era kanoter ett stycke landvägen. De omtala också att
Ndagara, Rumanikas fader, som önskat inleda handelsförbindelser med
wajijierna, försökt att gräfva en kanal eller ett dike för att
fortskaffa sina kanoter. De säga också att Kivu sammanhänger med
Akanyaru och att Rusizi lemnar Kivu och går till Tanganika genom
Uzigé, men att Kagera flyter genom Karagwé till Uganda. Tror
ni det kan vara sant?"
Såsom ett värdigt slut på denna intresserika dag gaf
Rumanika åt Hamed Ibrahim i uppdrag att förevisa de skatter,
troféer och kuriositeter som förvarades i konungens museum eller
vapenhus, ett uppdrag som Hamed var mer än villig att
fullgöra, helst han ofta hade för oss berömt de rariteter som
funnos der.
Vapenhuset var en cirkelrund hydda, till det yttre liknande
ett hvälfdt torn och täckt med halm. Det höll ungefär 30 fot
i diameter.
Vapen och andra föremål af messing, koppar och jern voro
alla sammans i god ordning, och det syntes tydligt att
Rumanika icke vårdslösade sina skatter.
Här funnos omkring sexton stycken klumpiga ankfigurer af
messing med vingar af koppar, tio besynnediga tingestar af samma
metall, hvilka skulle föreställa hjortar, och tio kor af koppar utan
hufvud. Utmärkt väl arbetade stridsyxor af jern, dubbelbladiga
spjut, flere stora knitklingor med ytterst hvass egg, 8 tum breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
