Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 18 tum långa, ypperliga spjut, deribland några med blad
och skaft af länkjern, andra med kedjelikt vridna skaft och dessa
försedda med en knippa små ringar af något hårdt ämne vid
bladfästet och vid ändan af skaftet, andra hade blad af koppar
och egendomligt flätade skaft af jerntråd. Der funnos äfven
stora flugsmällor, hvilkas handtag voro beundransvärda prof
på inhemsk konst; vidare massiva knifvar liknande bilor, med
polerade blad samt ett föremål, likt ett ankar med fyra böjda
spröt af jern, den öfriga delen af polerad messing. Några
klädespersedlar, färgade i svart och rödt, i randiga och andra
mönster, och tillverkade af fint gräs, voro utmärkta genom
sin finhet, som verkligen kunde jemföras med bomullsväfvens. Den
kungliga stolen var ett mästerstycke af inhemsk svarfningskonst;
den var nämligen skuren ur ett enda block af bomullsträd. Utom
dessa prof af landets konst funnos dryckeskärl, bägare, tallrikar
och mjölkskålar af trä, allt snyggt och vackert. Eldstaden
utgjordes af en cirkelrund, ganska smakfullt konstruerad härd
i byggnadens midt. På golfvet utmed väggarna stodo
uppstälda andra gåfvor af arabiska vänner, såsom tunga
kopparbrickor och några terrinlock af Britannia-metall, tydligen från
Birmingham. En reffelbössa, skänkt af kapten Speke, får icke
förgätas, ty den hade en hedersplats och Rumanika brukar ofta
betrakta den med nöje, emedan den påminner honom om hans
genialiska hvita vänner Speke och Grant.
De ofantliga trummorna, hvilka
till ett antal af 52 stycken stodo
uppstälda utanför byggnaden, läto genom
sitt utseende ana de bedöfvande ljud
hvarmed nymånen helsas eller krigssignalen
slås.
Mitt afsked från den liflige gamle
mannen, hvilken nu bör vara omkring
60 år gammal, var ganska rörande.
Han skakade mina händer flere gånger
med den förklaringen att han var
ledsen öfver att mitt besök var så kort.
Han ålade strängt sina söner att visa
mig all möjlig uppmärksamhet tills jag uppnått Kibogoras,
konungen i vestra Usui, landamären, och sade sig vara förvissad
att denne såsom en vän till Rumanika skulle blifva glad att få
se mig.
| Rumanikas vapenhus. 1. Magasin. 2. Eldstad. 3. Burzah. 4. Sofrum. 5. Stängsel. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
