Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en månads uppehåll i Kafurro, hvilken tid jag
uteslutande användt till forskningsresor i vestra Karagwé, fortsatte
expeditionen nu den 26 Mars sin väg och slog efter en marsch på
flere mil läger vid Nakawanga, nära södra foten af Kibonga-berget.
Följande dag kommo vi efter 13 mils marsch till norra
stranden af Uhimba-sjön, ett bredt, flodlikt vattendrag närdt af
Alexandra-Nilen.
Den 27 hade jag lyckan att skjuta tre noshörningar, och blefvo
vi sålunda försedda med ett tillräckligt köttförråd för resan genom
ödemarken i Uhimba. Ett af dessa ofantliga djur hade ett horn
2 fot långt, med en tagg nedtill, hvass som en dolk, och ett
mindre horn, 9 tum långt. Han tycktes hafva varit i fejd med
något vildt djur, ty en handsbredd af huden var bortsliten ur
länden. Vid ena hornet hade han derjemte ett sår, som
luktade högst obehagligt.
Wangwanaerna och wanyambuerna berättade med den
allvarsammaste min att elefanten ofta misshandlar noshörningen,
drifven af en viss afundsjuka som han närer mot sin vildsinte
kusin. Det säges, att om elefanten träffar på noshörningens
exkrement, blir han rasande och beger sig genast ut på spaning
efter den brottslige, och ve denne, om han i ett anfall af dåligt
humör vågar strida för rättigheten att göra sitt tarf hvar
han behagar! Elefanten bryter i sådant fall en tung gren från
ett träd eller upprycker en trädrot, grof som en båtmast, och
bearbetar den olycklige besten, tills denne blir belåten, om han
kommer undan genom en hastig flykt. Noshörningen brukar
derför — så berätta åtminstone infödingarna — alltid vända sig
om och krafsa bort hvad han tappat.
När en noshörning möter en elefant, måste han iakttaga
föreskrifven höflighet och gå ur vägen, ty den senare vill icke
veta af någon rivalitet; ibland är likväl den förre något envis,
och då affärdar elefanten honom genom att skjuta honom upp
mot ett träd och genomborra honom med betarna, eller också
ställer han honom upprätt mot stammen och krossar honom.
På tjugusex mils afstånd från Kafurro uppslogo vi vårt
tredje läger nära några af vågorna slitna lager af brunådrig
porfyr, som här sköt i dagen, samt tätt invid en arm af
Uhimbasjön, der det vimlade af flodhästar.
På den hårda porfyren sjutes spår af vatten eller af
vågornas verkningar ända till femtio fot öfver den nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
