Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— tillkännagifva att mannen med det fruktade namnet icke var
långt borta.
I skymningen gåfvo trummorna signal till tystnad,
omedelbart derefter hördes klockornas ljud och sedan utroparnes röster!
"Lyssnen I, män i Serombo. Mirambo, Ndegas broder,
kommer denna morgon. Varen derför beredda, ty hans unga
män äro hungriga. Sanden era qvinnor att gräfva upp batater
i morgon! Mirambo kommer! Gräf upp batater, batater,
batater!"
På morgonen klockan 10 tillkännagåfvo hundratals aflossade
skarpa skott Mirambos annalkande, och nu följde alla mina
wangwanaer invånarna i Serombo utom byn för att beskåda den
ryktbare höfdingen. Om en stund förkunnade krigstrummor och
rop från tusentals beundrande infödingar att han inkommit i byn.
Snart bragte den lille Mabruki, den fömämste af tältgossarna,
och Kachéché, min detektiv, på hvars klokhet jag kunde lita,
en vigtig underrättelse.
Mabniki sade:
"Vi ha sett Mirambo. Han här anländt. Vi ha
betraktat ruga-ruga; de äro många och alla beväpnade med
gumeh-gumeh. Omkring hundra af dem bära skarlakansröda kläder och
hvita skjortor liksom våra wangwanaer. Mirambo är ej någon
gammal man."
Kachéché sade:
"Mirambo är inte gammal, han är ung; jag är säkert äldre
än han. Han är en ståtlig man, väl klädd, fullkomligt lik en
arab. Han har turban eller fez och arabens klädesrock; han
bär också sabel. Han begagnar tofflor och hans linne är mycket
hvitt. Jag tror att han här omkring ett tusen och femhundra man
med, och de äro alla beväpnade med musköter och dubbelpipiga
bössor. Mirambo är i sanning en stor man!"
Qvinnoma uppgåfvo gälla, uthållande rop af lu-lu-lu, såsom
uttryck för den utomordentliga vördnad de hysa för
Unyamwezis störste konung.
Nu kom Manwa Sera, wangwanaernas förste kapten, till
min hydda, åtföljd af unga män — ruga-ruga (banditer), som vi
kallade dem, hvilket vi ej hädanefter böra göra för att ej
förolämpa någon — utstyrda i särdeles vackra drägter af rödt och
blått tyg, snöhvita skjortor och stora turbaner omkring hufvudet.
De voro högtbetrodde kaptener vid Mirambos lifvakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
