Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo fram och intygade att denne stillsamme man verkligen var
Mirambo. Jag hade väntat mig något af Mtesa-typen, en person
som genom sitt yttre antydde sin rang och ställning; men denne
anspråkslöse, mildt blickande man, med ett oförargligt, nästan ödmjukt
yttre, som rörde sig så lugnt utan en enda imponerando gest,
framstod för mitt öga utan ett grand af det Napoleonska snille som han
utvecklade för fem år sedan, i det han kom hvarje invånare i
Unyamwezi att darra samt skadade arabernas handel och stegrade
priset på elfenben. Jag sade att det hos honom ej fans ett grand
af Napoleon; men jag måste då undantaga hans ögon, hvilka egde
herskarens fasta, lugna blick.
"Under de samtal jag hade med honom sade han att han
föredrog att i krig åtföljas af ynglingar eller unga män; han medtog
aldrig medelålders eller gamla, emedan de alltid besvärades af
hustrur och barn och stredo ej hälften så bra som de unga, hvilka
lyssnade till hans ord. Han sade: ’De äro skarpsyntare och kunna med
sina smidiga lemmar röra sig med ormens lätthet och zebrans snabbhet,
och några få, i rätta ögonblicket uttalade ord kunna gifva dem ett
lejons mod. Under alla mina krig med araberna var det en af blott
ynglingar bestående här som gaf mig segern, ynglingar utan skägg.
Femton af mina unga, tappra gossar föllo på en dag, emedan jag sade
att jag måste ha ett rödt tygstycke, hvilket nedkastades som en
utmaning. Nej, gif mig ynglingar till krig på öppna fältet och mogna
män att försvara den befästa byn.
"’Hvad var orsaken till ert krig med araberna, Mirambo?’"
frågade jag.
"’Det var orsak tillräckligt. Araberna fingo högmodsandan
i sig och ville inte taga reson. Mkasiwa af Unyanyembé tappade
också hufvudet och trodde att jag var hans undersåte, hvilket jag
ingalunda var. Min far var konung i Uyoweh och jag var hans
son. Med hvad rätt kunde Mkasiwa eller araberna då säga hvad
jag borde göra? Men kriget är nu slut — araberna veta hvad jag
kan åstadkomma, Mkasiwa vet det också. Yi vilja inte strida mera,
men vi skola se hvem af oss gör de bästa affärerna och hvem som är
den förslagnaste. Hvarje arab eller hvit man som önskar fara genom
mitt land är välkommen. Jag vill gifva honom att äta och dricka
och en boning och ingen menniska skall tillfoga honom skada.’"
Mirambo lemnade mig och på aftonen besvarade jag,
ledsagad af tio af de fömämsta wangwanaerna, hans besök. Jag
fann honom i ett klockformigt tält, som var tjugu fot högt och
tjugofem fot i diameter. Alla hans höfdingar omgåfvo honom.
Manwa Sera anmodades att besegla vår vänskap
genom att utföra förbrödringsceremonien mellan Mirambo och mig.
Sedan vi satt oss på en stråmatta midt emot hvararandra, gjorde
han på oss båda en inskärning i det högra benet. från hvilket
han öfverflyttade blod från den ene till den andre och tvärt om,
hvarunder han utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
