- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
15

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Båten och dess följeslagare äro redo den 11 Juni 1876.
Besättningen är ytterst noga vald. Alla männen äro unga,
rörliga och trogna. Saywa, den yngste, är 17. Zaidi Rufiji, den
äldste, är 27 år. Öfvertaliga äro gossarna Billali och Mabruki,
17 och 15 år gamla, som skola bära bössorna. Efter aderton
månaders erfarenhet har jag klarligen insett att dessa män äro
de för sjöresan bäst passande bland expeditionens folk, ehuru
visst icke de utmärktaste, då det gäller att marschera. Men
som de alltid burit lätta bördor, har jag aldrig haft skäl att
klaga öfver dem.

Många handskakningar, många förmaningar att vi skola
"vara rädda om oss", och sedan hissas segel på både båt och
kanot och stäfven vändes längs kusten söder ut.

Kasimbu, två mil från Ugoy till Ujiji, skickar ut sina
araber och slafvar för att tillropa oss sitt farväl, och en half timme
senare äro vi vid mynningen af Liuché-floden.

Orsaken hvarför araber, wajijier och wangwanaer nu varit
mer än vanligt ifriga i sina vänskapsbetygelser är den att de
icke tro att en så bräckligt bygd farkost som vår kan motstå
Tanganikas tunga vågor. De förklarade att vi skulle drunkna
alle sammans, men våra wangwanaer skrattade åt deras
förskräckelse och påminte om Lady Alices lysande bedrift att
kringsegla en sjö som är två gånger så stor som Tanganika; och
nu hafva de kommit derhän, att de nöja sig med ett dystert:

"Ja, vi få se!"

Under nästan hela den följande dagen går resan utmed
Ulambolas skogbeväxta sluttningar och Ukarangas bruna slätter,
tills vi komma till mynningen af Malagarazi-floden. Kl. 3 e. m.
rodde vi uppför strömmen, som vid mynningen är omkring 600
yards bred och utsänder en grumlig, brun ström i sjön. Då
stadig sydvestvind blåser, händer det att flodens vatten färgar
sjön ända till Ujiji. Floden smalnar snart till 200 yards och
ungefär fem mil längre bort till 150 yards. Jag lodade två
gånger och fann öfver 50 fots djup hvarje gång. Södra
stranden är mycket bergig, men på motsatta sidan sträcker sig en
slätt, tills Ukarangas lösryckta bergskedjor hopträngas ungefär fem
mil från sjön och, sträckande sig öster ut, bilda flodens norra
strand.

Den 13 gick vår resa längs Kawendis djerfva
bergutsprång, som bilda en brant, klippig kust, tätt afbruten af lugna
små vikar och med höjder, klädda af dyster skog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free