Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid middagstiden hade vi klarat Kabogos höga udde,
och ihågkommande att Livingstone sagt sig ej der kunnat finna
bottnen på 300 famnars djup, lodade jag en mil från stranden
och fann 109 famnars djup. På två mils afstånd nådde jag ingen
botten med 140 famnars lina. Jag ökade den då med 60
famnar men fann ingen botten med 1,200 fots lina.
Ungefär fyra mil söder om det fruktade Kabogo drogo vi
upp våra båtar på en smal sandbank, långt undan den starka
bränningen, och sedan klättrade vi uppför de 2,000 fot höga
branterna för att söka villebråd; men gräset var högt,
småskogen tät och sluttningen brant och tröttsam, så att vi måste
vända om utan att få se ett enda lif.
Följande dag foro vi utmed landsträckor, som voro mig
väl bekanta sedan min resa med Livingstone till Unyanyembé,
och kl. 7 på aftonen slogo vi läger vid Urimba, en mil sydvest
om floden Luwajeri eller Luwegeri.
Då jag väl mindes den framgång jag haft i Januari 1872,
ströfvade jag andra dagen ut i en trakt som fylde mig med
vördnad. Just den plats som betäcktes af vårt lilla tält,
ungefär 6 fot i fyrkant, helgades genom minnen af en samvaro
som aldrig kan upprepas. Jag igenkände det träd öfver hvilket
vi hissade vårt stolta, mörkröda och hvita banér för att ditlocka
den senfärdiga landskaravanen; den slätt der jag fälde sebran;
just det ställe der jag sköt en präktig fet gås till frukost;
Kivangas högt uppstickande topp, Tongwés underligt formade
bergskedja. Här hittade jag vägen och dröjde vid alla dess
kännemärken, tills hvad som fordom varit tycktes lefva upp igen
och allt syntes mig som förr.
Men jag började åter söka efter villebråd. Inom en timme
är jag två mil från lägret och har en hjord af sebror i sigte.
Billali greps af en feberaktig ångest att jag skall förfela
villebrådet, och då han såsom en ärlig och trogen tjenare deltager
lifligt i sin herres framgång, lägger han sig ned raklång på
marken under ängslig tystnad. Jag går försigtigt framåt några
steg bakom en knotig akasia, och inom ett par sekunder ligga
två af de ädla djuren fälda och de andra svänga omkring en
grupp af kullar, gnäggande efter sin förlorade kamrat. Efter
som vi nu hafva tillräckligt med kött i flere dagar, låter jag
dem fly sin kos.
Dagen förgår under arbete med att stycka köttet i långa
remsor och torka det öfver stänger, medan hvar och en af de
fyrtio män som tillhöra sjöexpeditionen synes djupt gripen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
