- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
17

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


nödvändigheten att förekomma vidare kraf af sina
matsmältningsorgan genom att obetänksamt på stället förtära en hel
massa kött.

Midt under detta oskyldiga nöje visade sig för våra blickar
några hemska föremål — ruga-rugaer! Lika ovälkomna som
vargar under en sträng vinter äro för obeväpnade resande i en
ensam släde, lika ovälkomna äro ruga-rugaer för fredliga resande
i en afrikansk skog eller ödemark. Hvad nu orsaken än var
till deras ankomst, innebar denna dock alltid möjligheten och
sannolikheten af en blodig kamp, De äro banditer, uslingar som
ej tänka på annat än mord och plundring, män hvilkas händer
alltid äro redo att doppas i blod.

De äro representanter för den stam som ödelagt det sköna
Kawendi och utrotat befolkningen ända från floden Malagarazi
ned till Rungwa. Alla — både araber, wajijier,
wangwanaer, wanyamwezier och landets infödingar — hafva en obetald
hämndens skuld till dem för det blod de utgjutit. Det var
imellertid icke vårt särskilda åliggande att åtaga oss betalningen af
denna skuld, och derför förrådde vi hvarken med ord eller miner
vår afsky.

På deras begäran skänkte vi dem kött. Tobakskurbitsen
gick laget rundt mellan deras blodbesudlade, brottsliga händer,
som vi dessutom måste trycka till tecken af vänskap — och så
skildes vi.

Den 17 Juni fortsatte vi resan från Urimba till
Kungwé-udden, en af de från Kungwé-bergen framskjutande
utsprången, och då aftonen kom, slogo vi läger på Bongo-ön några
mil sydvest från Ndereh, röfvarenas by. Under natten fingo vi
besök af ungefär sextio af dem, hvilka voro beväpnade med
musköter. Ehuru det var en ovanlig och för besök opassande
timme, beslöto vi dock att undvika allt obehag, och genom
att skilja oss från en qvantitet bomullstyg och genom ordets
makt lyckades vi undslippa en brytning med de vilda, blodtörstiga
Ndereh-infödingarna, och före daggryningen smögo vi obemärkt
bort och fortsatte resan.

Kungwés toppar resa sig troligen till en höjd af från 2,500
fot till 3,000 fot öfver sjön. De äro intressanta icke blott genom
sitt egendomliga utseende utan ock emedan de utgöra en
tillflyktsort för de sista återstående afkomlingarne af Kawendis
urinvånare. På. de högsta och otillgängligaste topparna af berget
dväljes återstoden af det en gång mäktiga folk som i forna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free