- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
20

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig de inföddes uppmärksamhet, Pondas folk icke visade sig
på stranden.

Vi beslöto våga oss till stranden för att upptäcka orsaken.
Dödstystnad rådde öfverallt. Utmed stranden och bland vassen
som kantade gångstigen upp till byn, lågo, jemte pallar, käppar,
qvastar, kalebasser o. d., kringströdda hela och, såsom tydligt
syntes, blott föga begagnade lerkärl. Detta var olycksbådande.
Troligtvis hade man utlagt en snara för oss. Vi skyndade derför
tillbaka till båtarna och tretio man beväpnades. Så rustade
mot vilda menniskors list, närmade vi oss åter byn försigtigt.

Då vi hunnit upp för den backe ofvanför hvilken byn låg,
mötte oss en syn som nästan kom blodet att stelna i våra
ådror — liket af en gammal man med ett djupt spjutsår i
ryggen och i närheten en pöl torkadt blod. Han hade troligen
varit död i fem eller sex dagar och var redan i
upplösningstillstånd.

Några yards längre fram sågo vi liket af ännu en man,
hvars hufvud blifvit afhugget, och 10 fot derifrån fyra lik, en
qvinna och tre män, en af dem stympad.

Vi hade nu hunnit fram till byn. Stängslen voro
nedbrutna eller uppbrända. Omkring femtio hyddor voro ännu
oskadade af elden, men alla de andra voro nedbrända. Några få
svedda pisang-stammar stodo qvar som bevis på brandens
våldsamhet. Men trots de svartnade ruinerna och brända kol som
lågo strödda öfverallt på marken, kunde man tydligen se att
flykten varit brådstörtad och nödtvungen, ty alla de saker som
utgöra afrikanernas husgeråd lågo kringspridda i sådan mängd,
att ett afrikanskt museum kunde hafva blifvit fyldt helt och
hållet dermed, såsom pallar, mattor, spjut, dryckeskärl, kokkärl
af alla storlekar, stafvar, stridsklubbor, korgar, brickor, träskålar,
skopor o. s. v. Tydliga tecken till att denna förstörelse
nyligen egt rum förefunnos ock; några pålar lågo ännu och röko,
de brända kokspislarna voro ännu varma, de döda ännu icke
förruttnade. En kolsvart katt rusade ut ur ett af de
qvarstående husen, och denna oväntade uppenbarelse af lif midt i denna
hämndens och dödens ort nästan skrämde oss.

Ponda, höfdingen öfver denna by, hade utan tvifvel på något
sätt retat en obekant fiende. Para trodde att fienden varit
röfvarena från Ndereh, ty byns tillstånd visade att anfallet skett med
öfverlägsen kraft. Byn hade dock varit anlagd så, att den
kunde gifva skydd mot det öde som vanligen drabbar svaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free