Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faror. Sålunda öfvergåfvo Johanna-männen Livingstone, emedan
de hörde att de förfärliga maffittéerna voro i deras väg, och
mina rymmare i Ujiji flydde af fruktan för att blifva uppätna
af manyemaerna.
De slafvar som tillhörde Sungoro, kusthandlaren i Kagehyi
Usukuma, inbillade mitt folk att Victoria-sjön sträckte sig lika
vidt som oceanen, att den ej hade något slut och att folket på
dess stränder föredrog menniskokött framför getkött. Detta
dumma rykte gjorde det ytterst svårt att bemanna båten till
upptäcktsresan, och mer än hundra svuro vid Allah att de icke kunde ro.
Ett liknande uppträde egde rum, då vi skulle kringsegla
Tanganika, ty de arabiska slafvarna hade utspridt sådana rykten
om muzimuer, tomtegubbar, eldkulor och farliga andar, såsom
Kabogo, Katavi, Kateyé och Wanpembé, att wanyamweziernas och
wangwanaernas tänder skallrade af fasa. Men ingenting skrämde
dem så som berättelserna om Manyema-kannibalerna; till inga
rykten lyssnades så ifrigt, inga troddes så begärligt.
Den väg som köpmän och karavaner följa till Manyema
börjar vid Mtowa i Uguha, fortsättes söderut några mil öfver
en rad af kullar och sluttar nedåt slätten, der Rugumba-floden
flyter, ungefär halfvägs mellan Lukuga-floden och köpmännens
öfverfartsort.
De första infödingar vi träffade uppförde sig på ett sätt
som behagade oss alla. De visade sig i en mycket älskvärd
dager, sålde sin spanmål billigt och utan något bråk och
uppförde sig skickligt och passande, ehuru deras förnämsta män,
som hyste högst egendomliga åsigter om de hvita, noga dolde
sig och ej på något sätt kunde lockas att komma inom
syn- eller hörhåll för oss.
Hvad de tänkte om oss berättade en vänskapligt sinnad
ung arab på följande sätt: "Kassanga, Ruandas höfding, säger:
’Huru kunna hvita män vara goda, då de icke komma för att
köpslå, då ingen får se deras fötter och då de alltid gå betäckta
med kläder från hufvud till fot? Säg mig inte att de äro goda
och vänliga. Det är något hemlighetsfullt med dem, kanske
något ondt. Troligen äro de trollkarlar; i alla fall är det bättre
att lemna dem allena och hålla sig för sig sjelf tills de äro borta.’"
Från Ruanda, der vi stannade blott en dag, började vi
på allvar resan till Manyema, glada att vi lyckligt och väl
hade kommit öfver Tanganika och att expeditionen icke blifvit
ytterligare försvagad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
