Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luama-dalen är omkring 20 mil bred och genomskuren af
många vattendrag; jordmånen är dålig och öfverflödar af gul
qvarts men hvilar på skifferbotten. Åsarna bildas af
granitådror, som ofta i stora massor sticka fram mellan löfverket.
Infödingarna tycktes vara mycket skygga men uppförde sig
vänligt. Mer än femtio af dem följde oss och buro villigt
bördor. Tre erbjödo sig att gå med oss hvart vi togo vägen, men
vi afslogo anbudet.
Våra ridåsnor voro de första man någonsin sett i Manyema
och väckte stort uppseende till vår fördel. De blefvo mera
beundrade än till och med vi sjelfva. Hundratals infödingar
rusade i hvarje by fram till oss, högst nyfikna att få se de
underliga, långörade djuren, och följde oss långa stycken till vägs
för att betrakta deras rörelser.
En åsna vid namn Muscati — ett lifligt djur från Arabien,
med en förmåga att skria som nästan kunde mäta sig med ett
lejons rytande — tycktes njuta af det uppseende hon väckte.
Hennes åsnesjäl fann ett stort behag i att skria för de
oskuldsfulla afrikanerna på andra sidan Luama, ty hennes skriande
skrämde dem på flykten i alla riktningar. Tjogtals gånger om
dagen frågade infödingarna oss hvad djuret hette, och då de
fått veta det, tröttnade de aldrig tala om "mpunda".
Man får icke vara för snar att kasta all skuld på
araberna och wa-swahilierna på Zanzibar-kusten för deras
våldsgerningar i Manyema, ty infödingarna äro också på visst sätt
klandervärda. Alldeles som saxaren, dansken och juten, sedan de
inkallats i landet af briterna, blefvo dessas herrar, hafva också
araberna, af Manyema-folket uppmanade att hjelpa dem mot
hvarandra, blifvit deras tyranner.
Tre gånger sökte Manyema-höfdingar genom mutor vinna
vår hjelp att tillintetgöra deras grannar, med hvilka de äro nära
slägt och stå i nästan daglig förbindelse. Att vi afslogo
skänker af elfenben och slafvar tycktes förundra höfdingarna, och de
uttalade den meningen att vi icke voro så goda som araberna,
ty ehuru det var sant att vi icke bortröfvade deras hustrur
och döttrar, gjorde deras söner till slafvar eller bestulo dem på
det allra minsta, skulle dock araberna hafva hjelpt dem.
En af mina män, som sedan gammalt kände till Manyema,
berättade:
"Jag känner det här folket och vet hurudana de äro. De
ha alltid ett litet krig på halsen och vänta bara på arabernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
