Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta på någon förbigående vandrare eller vilsekommen antilop.
Och myrorna i dessa skogar äro ej att förakta. Man kommer
inte fram, utan att hela kroppen betäckes af dem, och de
stickas som getingar. Leoparderna äro så talrika, att man möter
dem öfverallt. Nästan alla infödingar bära mössor af
leopardskinn. Sokoer (gorillor) finnas öfverallt i skogarna, och ve
den man eller qvinna som ensam möter dem, ty de rusa fram
mot en och fatta tag i ens händer och bita af fingrarna, ett
och ett, och så fort de bitit af dem, spotta de ut dem.
Wasongora-menoerna och wareggaerna äro menniskoätare, och om
främlingen ej kommer med tillräcklig styrka, låta de honom aldrig
passera. Det är ingenting annat än strid och strid. För bara
två år sedan begaf sig ett sällskap, väpnadt med tre hundra
bössor, norrut, bortom Usongora Meno; det kom hem med
blott sextio bössor och intet elfenben. Om man försöker fara
utför floden, finner man der fall efter fall, som draga ned
menniskorna och dränka dem. Ett sällskap af tretio personer,
fördelade på tre kanoter, foro utför floden en half dagsresa från
Nyangwé, när den gamle hvite mannen vistades der. De
drunknade alla, och det var orsaken hvarför han ej fortsatte färden.
Hade han gjort det, skulle han blifvit uppäten, ty hvad kunde
han väl göra? Ack, nej. Herre, det är ett otäckt land, och
araberna ha ej vågat sig bortom Uregga. De vilja ej ge sig
ut på en färd in i detta land, sedan de försökt tre gånger och
förlorat till sammans femhundra män."
"Er berättelse är mycket intressant, Abedi," sade jag;
"en del deraf tror jag är sann, ty den gamle hvite mannen
omtalade det samma för mig, då jag för fyra år sedan var i
Ujiji. Imellertid önskar jag höra Tippu-Tib tala."
Under hela den tid Abedi berättat om sina underbara
äfventyr, hade de öfriga araberna lyssnat dertill med största
intresse; men då jag vände mig till Tippu-Tib och frågade honom
hvad hans tanke var, vinkade han åt alla, utom sin kusin
Mohammed ben Sayid, att lemna rummet.
Då vi blifvit allena, underrättade mig Tippu-Tib att han
rådgjort med sina vänner och slägtingar och att de icke ville
tillåta honom att äfventyra sitt lif på en så vådlig färd. Men
som han ej ville att jag skulle blifva hindrad att fortsätta min
resa, hade han beslutit följa mig så långt som sextio läger, med
fyra timmars marsch mellan hvarje läger och det följande,
mot en summa af 5,000 dollars och på följande vilkor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
