Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan 6 e. em. inburos tvänne skålar, hvilka voro fylda
med palmolja och försedda med bomullsvekar, som påtändes.
Det var min eftermiddagsstund, stunden för pipor och kaffe, som
Frank alltid inbjöds att dela.
Då han kom in, kokade kaffepannnn och lille Mabruki stod
färdig att servera den doftande drycken. Tobakspungen, hvilken
var fyld med Afrikas bästa tobak — den från Masansi, nära
Uvira — låg framlagd. Mabruki slog i kaffet och lemnade oss derpå.
"Frank, min son," sade jag, "sitt ned. Jag måste ha ett
långt och allvarsamt samtal med dig. Lif och död — ditt lif
så väl som mitt och alla deltagarnas i expeditionen — bero på
det beslut jag fattar i afton."
Nu erinrade jag honom om hans vänner der hemma liksom
om de faror hvilka hotade honom; om den sorg hans död skulle
förorsaka och den ära som komme att belöna hans framgång;
om lättheten att återvända till Zanzibar och om de farliga
hinder som lågo i vår väg, i fall vi droge vidare, derunder jag
omtänksamt framhöll alla skälen för och emot, så att han icke
skulle gissa mina egna önskningar. Jag påminde honom om
de ohyggliga uppträden vi tvungits bevitna och deltaga i,
dervid jag tillade att vi utan tvifvel skulle sammanträffa med
andra, lika farliga folkstammar; men jag bad honom att draga
sig till minnes huruledes förräderi, list och vildarnas mod blifvit
gäckade genom tålamod och beslutsamhet och hurusom vi ännu
hade makt att straffa dem som hotade oss eller mördade våra
vänner. Och jag slutade med ungefär dessa ord:
"Utan tvifvel ligger det någon sanning i hvad araberna
berätta om infödingarnas vildhet. Livingstone, som rest
femtontusen mil och som tillbragt så stor del af sitt lif bland afrikanerna,
skulle inte utan tillräckliga skäl ha uppgifvit sin så modiga kamp;
Cameron skulle inte med sina fyrtiofem Snidergevär ha vändt
tillbaka från så lysande utsigter, om han inte verkligen ansett
sin styrka för svag att motstå de ihärdiga anfallen af tusenden
och åter tusenden vildar. Men om vi också medgifva att det
torde finnas någon sanning i hvad araberna säga, ligger det
dock i deras okunniga, vidskepliga natur att öfverdrifva hvad de
sett och härpå ha vi tjogtals bevis. Imellertid ha de rykten de
utspridt redan gjort starkt intryck på wangwanaerna och
wanyam-wezierna. De darra redan af fruktan, emedan de misstänka att
jag ämnar utforska menniskoätarnas land bortom Nyangwé. Den
dag vi tänka börja vår färd skola vi ej ha några följeslagare."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
