Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrådshus funnos omkring sextio eller sjutio stora och små
elefantbetar.
Mellan de båda främmande höfdingarna i Nyangwé råder
stor afundsjuka. Bådadera försöka de att af infödingarna blifva
erkända såsom den mäktigaste. Dugumbi är en östkust-köpman
från Sa’adani, af halfblod och en simpel, rå, gammal man,
troligtvis af sjutio års ålder, med negernäsa och negersinne. Scheik
Abed är en lång, mager, gammal man med hvitt skägg och
patriarkaliskt utseende, trångbröstad, temligen retlig och snar till
vrede, hvarjemte han obetingadt tror på trolleri och är en ifrig
muhammedan.
På senare år har Abed haft vid sin sida den långnäste
unge araben Mohammed ben Sayid, en öfver måttan vidskeplig,
men utomordentligt listig och slug karl, envis tiggare, med
ypperligt affärshufvud men i allt som icke rör handel enfaldig som ett
barn. Han erbjöd sig att, mot ersättning och med vilkor att
jag skulle läsa den arabiska koranen, på en dag föra mig hvart
som helst i Afrika. Genom dylika oförskämda lögner har han
fått ett visst inflytande öfver scheik Abed, Den senare sade
mig att han var halft rädd för honom och trodde att han vore
en högst ovanlig menniska. Jag frågade den gamle enfaldige
scheiken, om han lånat Mohammed något elfenben. Nej; men
denne begärde oupphörligt att få låna tio frasilaher (350
skålp.) elfenben, som han lofvade att inom sex månader
återbetala med femton frasilaher (525 skålp.).
Redan samma dag jag ankom hit sände Mohammed en af
sina favoritslafvar för att bedja mig, först om litet skrifpapper,
sedan om nålar och tråd och, några timmar senare, om
hvitpeppar och en stång tvål; på aftonen kom han och begärde ett
par skålp. socker och litet te, och kunde jag undvara det, skulle
han vara tacksam för litet kaffe. Följande dag erhöll jag bref —
alla affattade i mycket sirliga ordalag, ty Mohammed är en flitig
Koranläsare — med anhållan att af mig få först åtskilliga
medikament, sedan ett par yards rödt tyg och slutligen
några yards fint hvitt linne, o. s. v. Jag blef helt intresserad
af honom, ty var han icke en älskvärd och tilldragande menniska,
der han satt och tuggade hela massor af betel-nötter och tobak
och blinkade så fort och listigt, med sina små, illpariga ögon,
medan han talade med mig så att jag icke kunde låta bli att följa
deras snabba rörelser och den långa, smala näsan med dess
ogenomträngliga hemlighetsfullhet och klassiska linier? Jag fruktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
