Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vill Tippu-Tib verkligen återvända till Nyangwé och bryta
sitt ord och löfte? Hvad skola alla araberna i Nyangwé, Mwana
Mamba och Kasongos land säga, då de få höra att Tippu-Tib,
hvilken var den förste arab som ville genomvandra Rua, endast
några få dagar följde sin vän och sedan återvände?"
"Förelägg mig en mensklig uppgift, och jag skall
fullborda den."
"Nå väl, hör på, Tippu-Tib. Landet på Lualabas vestra
strand ligger mera öppet till än detta, och den väg som
Mtagamoyo tog för att komma till Lumami är på samma sida.
Ehuru landet ligger mera öppet till, har jag hört att folket är
värre der än på denna sida. Imellertid äro vi inte Mtagamoyo
och de komma kanhända att uppföra sig bättre mot oss. Låtom
oss försöka den andra sidan."
"Jag vill nu låta er välja mellan två öfverenskommelser.
Följ med mig till floden och vänta, medan jag för öfver mitt
folk, så vill jag gifva er 500 dollars; eller följ mig tjugu
marscher längre utefter vestra stranden, och jag vill ge er 2,600
dollars. Sedan denna tid gått till ända, vill jag, om ni finner
vägen fri, träffa öfverenskommelse för ytterligare en marsch, tills
jag är alldeles säker om att vi inte kunna komma vidare. Ert folk
skall erhålla lifsförnödenheter tills vi skiljas åt äfvensom från
den punkt der detta sker tillbaka till Nyangwé."
I två timmars tid ansatte jag Tippu-Tib med bevis, och
till slut, då jag var nästan uttröttad, samtyckte han till
att åtfölja mig tjugu marscher vidare, räknadt från det läger der
vi nu befunno oss. Det var i sanning lyckligt för mig att han
gick in härpå, ty hans återvändande nu, då vi befunno oss så
nära Nyangwé, skulle under den nedslagna sinnesstämning som
för närvarande rådde bland mitt folk utan tvifvel hafva
tillintetgjort alla mina förhoppningar.
Ureggas infödingar äro ej synnerligen frikostiga.
Wane-Kirumbus höfding var den förste som samtyckte till att utbyta
gåfvor med mig. Han uppvaktade mig med en kyckling och några
bananer, och jag å min sida återgäldade presenten med fem
kaurier, hvilka han mottog utan att yttra något missnöje.
Då jag såg detta vackra och högst ovanliga drag af
förnöjsamhet, skänkte jag honom ytterligare tio, hvilket tycktes honom
så frikostigt, att han lemnade mig helt rörd och alldeles
öfverväldigad af tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
