Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förfärliga snår som här intogo allt rum och frodades
i skuggan af pelarlika Bombax och högresta mvuléträd voro
verkliga under af vegetation. De bestodo af ormbunkar, spjutgräs
vassrör och orkidéer, blandade med vilda vindrufvor, kabeltjocka
Ficus elastica och en mängd sensitivor, akasior och tamarisker,
slingerväxter, palmer af olika slag, vilda dadelpalmer, Raphia
vinifera, oljopalmer, solfjäderspalmer, rotting och hundra andra
olika växter, hvilka alla trängas om hvarje tumsbredd jord och
sträfva uppåt med en yppighet och täthet som endast denna
utomordentliga drifhus-atmosfär kan frambringa. Vi hade
visserligen sett skogar förut, men hvad vi nu mötte var
någonting som vi aldrig i vårt lif kunna glömma med anledning af
dess bitterhet: mörkret gjorde ännu olidligare den sorgliga
belägenhet hvari vi försatts genom den klibbiga fuktigheten, den
ohelsosamma, dunstuppfylda luften och landskapets enformighet;
beständigt de evigt sammanflätade grenarna, de höga,
uppåtsträfvande stammarna, som sköto upp ur snår och moras, genom
hvilka vi måste bana oss väg och ibland såsom vilda djur
krypa fram på händer och fötter.
Omkring klockan 9 på morgonen kommo Tippu-Tib och
araberna till min hydda i Wane-Kirumbu. Efter en lång
inledning, hvari Tippu-Tib beskref marschens mödor och svårigheter,
slutade han med att säga att han hade kommit för att
framställa sin önskan att vårt kontrakt måtte brytas!
Jag insåg ögonblickligen att en kris stod för dörren. Skulle
väl expeditionen sluta här? Jag framhöll kraftigt
nödvändigheten af att han stode fast vid de förbindelser han efter så
mycken öfverläggning hade åtagit sig.
"Det är till ingen nytta," svarade Tippu-Tib, "att ha två
tungor. Ni må betrakta saken hur som helst, så åtgår, om
vi fortfarande skola färdas på detta sätt, mer än ett år innan
vi hinna till det öfverenskomna sextionde lägerstället, och sedan
skola vi behöfva lika lång tid för att vända tillbaka. Jag har
aldrig varit i denna skog förut och hade inte den ringaste
föreställning om att det fans en sådan i verlden; luften dödar mitt
folk, den är outhärdlig. Ni kommer att bli vållande till ert
eget folks död, om ni drager vidare. De knota för hvarje dag
allt mer och mer. Detta land duger inte att resa i; det
passar blott för usla hedningar, apor och vilda djur. Jag kan inte
fortsätta längre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
