Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra hål, i hvilka skorstenslika lerrör äro inpassade för att föra
luften till elden. Vid högens fot finnes en vid öppning för
härden, som ligger under ugnen. Härden mottager slaggen.
Nära invid voro uppstaplade säckar med träkol. Några
gossar stodo till reds att mata elden, och omkring två yards
derifrån låg en mindre smedja, der jernet formades till hammare,
bilor, stridsyxor, spjut, knifvar, svärd, jerntråd, jernkulor, spikar,
fotringar, armband och jernperlor o. s. v. Smideskonsten står
högt i dessa skogar, om man tager i betraktande deras
invånares afskildhet. Folket här känner till åtskilligt som det lärt
genom tradition; den ena generationen har meddelat åt den
följande hvad den visste och kunde, hvilket bevisar att äfven
menniskan i skogen är en varelse som är mäktig af fortskridande.
Den 17 November öfvergingo vi flere höga bergåsar, som
skildes åt af fruktansvärdt dystra pass, genom hvilka några klara
strömmar flöto åt vester. Efter en marsch på elfva mil i
nordvestlig riktning genom de mörka, våta skogarna anlände vi till
Kampunzu, i området Uvinza, der skogslandet egentliga
ur-invånare bo.
Kampunzu-byn är omkring fem hundra yards lång. Den
har endast en gata, som är tretio fot bred, och på hvars ömse
sidor man ser en rak, symmetrisk rad af låga hus med
gafvelformiga tak. Åtskilliga mindre byar i grannskapet äro bygda i
samma stil.
Det egendomligaste i Kapunzu-byn voro två rader
dödskallar, nedsatta omkring två tum i jorden längs hela byn, med tio
fots afstånd mellan båda raderna. De voro bleknade och glänste
hvita af väder och vind. Dödskallarna voro 186 till antalet i
denna by. De tycktes mig vara af menniskor, ehuru på somliga
nedre delen af ansigtet sköt ovanligt långt fram och på andra
likaledes hjessbenen, under det pannbenen voro särdeles låga och
tillbakatryckta; med hänsyn till suturerna och utseendet i
allmänhet liknade de flesta imellertid så mycket menniskoskallar, att
jag bedrogs deraf, och det var med nästan likgiltig min jag
frågade mina höfdingar och araber hvem dessa kranier tillhört.
De svarade: "Sokoer" kimpanser.
"Sokoer från skogen?" frågade jag.
"Ja," svarade de alla.
"För genast höfdingen öfver Kampunzu till mig," sade jag,
nu mycket intresserad, då jag kom att påminna mig de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
