113 (Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Som det ej var mig möjligt att stanna så många dagar,
tillbytte jag mig för några kaurier en hufvudskål af en manlig och
en af en qvinlig nyama [1].

I denna by sågo vi dessutom bänkar liknande dem jag i
det föregående omtalat och äfven de skurna ur veden af ett
träd tillhörande nat. fam. Rubiaceæ, samt ett slags brädspelsbord
och stolar, de sednare arbetade på det mest beundransvärda
sätt och alla prydda omkring sätenas kanter med messingsstift
och "soko"-tänder.

Koppar tycktes finnas i öfverflöd hos wavinzaerna.
Skaften på deras spjut och knifvar voro beslagna dermed liksom deras
käppar; omkring armar och ben buro de äfven prydnader af
koppar, och omkring halsen perlband af samma metall; små
kulor deraf voro äfven fästa i deras hår.

Wavinzaerna voro beväpnade med korta, bredbladiga spjut
och dessutom äfven med små, starka bågar, hvilkas strängar voro
förfärdigade af rotting. Pilarna voro omkring en fot långa, gjorda
af rör, spetsiga och bestrukna med någon giftig växtsaft.
Wavinzaerna använda ej jernspetsar. Det fordras synnerlig skicklighet
för att kunna sköta dessa vapen väl. Unyamwezi-bågskyttarna
kunde ej afskjuta pilarna på längre afstånd än mellan femtio till
sjuttio yards. Jag såg en af inbyggarna småle åt deras
klumpighet, hvarefter han sjelf afsköt en pil på 200 yards’ afstånd.
Infödingarna skryta öfver att den minsta, af deras pilar gjorda
skråma är tillräcklig att döda till och med en elefant, ty det
är på detta sätt som de skaffa sig allt det elfenben de skicka
till Molemba-lemba (Dugumbi i Nyangwé).

[1] Dessa två hufvudskallar öfverfördes oskadda till England och visades för
professor Huxley, som derom har yttrat sig på följande sätt:

"Af de två hufvudskallar som lemnats mig till undersökning har den ena
tillhört en man, troligtvis något under tretio års ålder, och den andra en qvinna
öfver femtio år."

"Mannens skalle företer alla de karakteristiska egendomligheter som
utmärka negerrasen, deri innefattad en tydligt framträdande men ej ovanlig grad
af prognatism. På den qvinliga skallen är det enda som är värdt särskild
uppmärksamhet den något ovanliga bredden på näsöppningen i förhållande till dess
höjd, hvilket tyckes antyda att näsborrarna hafva varit något längre åtskilda
och näsans spets något flatare än hvad som vanligtvis är förhållandet.

"I båda skallarne är ansigtsvinkeln 75°. Ingenting hos dessa kranier
berättigar till det antagandet, att deras ursprungliga egare i någon väsentlig grad
skilde sig från den vanlige afrikanske negern."

Professor Huxley förskräcker mig genom ofvanstående, ty derigenom bevisas
itt Kampunzus folk voro menniskoätare, alldenstund åtminstone hälften af
hufvudskallarna buro märke efter en yxa, som hade inträngt i offrens hufvud medan
de ännu lefde.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/stanley/2/0129.html

		Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 113 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|