Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 125 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sedan vi förvissat oss om att ingen var sårad, ehuru vi
sågo en mängd i lägret liggande jern- och. träspetsade spjut,
frågade vi efter orsaken till striden och fingo nu till vår
förvåning höra att Kasongos folk hade signalerat till alla de
närbelägna byarna att nwema (den hvite höfdingen) var borta,
hvarför de hade uppmanat dem att väpna sig och bemanna sina
kanoter för att skaffa sig lifsmedel innan han
komme tillbaka. Omkring tretio, med ett stort
antal vildar bemannade kanoter hade rott upp i
Ruiki och utan att lyssna till några varningar,
envisats att gå ända upp till lägret, då man hade
skjutit på dem. De hade blifvit angripna endast
några få minuter innan jag visade mig.

Stridsyxa i Ukusu.

Billali — den yngling som hade min tunga
reffelbössa om hand och var mitt allt-i-allom på
jagtutflygter — hade skjutit en man, hvars lik
nu låg i floden.

Då jag frågade honom huru han vågade
begagna mina bössor för att skjuta ihjäl folk, svarade han
ängsligt:

"Jag kunde inte hjelpa det, herre, det kunde jag verkligen
inte. Om jag hade väntat endast en minut till, skulle han ha
dödat mig, ty han måttade åt mig med sitt spjut på endast
några få fots afstånd."

Natten inbröt, men ännu hade vi ej
erhållit några underrättelser om afdelningen till
lands. Vi lyssnade under nattens lopp, om icke
några signalskott skulle låta höra af sig — men
förgäfves. Tidigt på morgonen sände jag Uledi,
qvartermästaren, och fem af de yngre
båtkarlarna genom snårskogen, sedan jag förmanat dem
att noga observera byarna och på inga vilkor
inlåta sig i en ojemn strid med infödingarna,
hvilka otvifvelaktigt skulle jaga dem bland
snåren, som om de varit leoparder. Uledi bad mig
lugnt småleende ej vara orolig; han vore
öfvertygad om att han snart skulle finna dem. De begåfvo sig
af och lemnade oss ensamma att rufva öfver våra dystra tankar.

Stol i Ukusu.

Kl. 4 på morgonen hörde vi knallen af ett muskötskott
ljuda genom skogen, och snart syntes Uledi komma fram ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>