Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att begagna sig af en båt, slogo vi läger på en ö mellan
Livingstones högra och venstra strand på 25° 33’ o. long. och
3° 26’ s. lat.
Den 23 November gjorde vi halt för att invänta
afdelningen till lands och inrättade under tiden ett starkt läger. Vi
sågo flere menniskogestalter i höfdingen Kasongos by på andra
sidan Ruiki-floden, men de värdigades ej svara oss, ehuru vår
tolk gjorde upprepade försök att inleda ett samtal med dem.
Till antalet voro vi ej flere än tretiosex, jag sjelf inberäknad,
och hade endast några få bananer qvar, som vi hade erhållit i
Kampunzu. Innan vi kunde hoppas få köpa någonting af
infödingarna måste vi på ett eller annat sätt träda i förbindelse
med dem. De framhärdade dock allt jemt af något
hemligt skäl i sin misstro och skygghet. Vi väntade imellertid
tåligt på afdelningen till lands ända fram mot aftonen och
höllo under natten sträng vakt, så att ej vår båt skulle blifva
bortstulen.
Då vi tidigt på morgonen den 24 ännu icke erhållit några
underrättelser om våra vänner, bemannade jag båten och rodde
omkring tio mil uppåt Ruiki-floden, i hopp att finna dem lägrade
på stranden för att invänta oss. Ehuru floden gick i många
krokar, var dess lopp i allmänhet från sydvest mot nordost.
Några få mil ofvan om mynningen är den uppfyld med
trädrötter och blir smal, krokig och snabb; vattnet är här af
bläcksvart färg, hvilket kommer af ett särskildt slags träd, hvars
grenar i täta massor hänga ned i strömmen.
Omkring klockan 2 e. m. anträdde vi återfärden. Sedan
vi hade rott oafbrutet i nära en och en half timmes tid,
nalkades vi vårt ensliga läger då vi i det samma hörde ett
plötsligt skjutande. Så vida det ej var till sjelfförsvar, fans ej
något rimligt skäl hvarför man i lägret skulle affyra sina bössor.
Vi uppmanade derför besättningen att ro allt hvad den
förmådde och sågo snart till vår förvåning Ruikis mynning
blockerad af kanoter fulla med vildar, hvilka kastade spjut och
afsköto pilar.
Med ett högt rop ilade vi utfor den sista raka sträckan
af Ruiki-floden, hvilket tilldrog sig vildarnas uppmärksamhet.
De vände ögonblickligen om och flydde nedåt strömmen, i
det de på en harmonisk men hemsk melodi läto höra sina
besynnerliga stridsrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
