Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnade sätta oss i besittning af Vinya-Njara och behålla alla
kanoterna, så vida de ej ville sluta fred. Vi underrättade dem
äfven att vi hade en fånge, hvilken skulle utlemnas till dem,
om de antoge vårt fredsanbud; hvarjemte vi sade dem att vi
hade lidit grymt och de äfven, att krig var ett ondt, som klokt
folk undveke, att om deras höfdingar i två kanoter ville komma
ut på floden, skulle våra i två kanoter möta dem der, hvarefter
de skulle ingå broderskap; på detta vilkor skulle vi återställa
några af deras kanoter och köpa de öfriga.
De svarade att hvad vi hade sagt var fullkomligt sant,
men då deras höfdingar för tillfället voro borta någonstädes i
skogarna, måste de hafva tid att meddela sig med dem; men
den följande dagen skulle de underrätta oss om sitt beslut. Vi
skildes derpå från dem, dock ej förr än vi först kastat några
paket snäckor öfver till dem för att bevisa att vi menade
allvarligt med vår önskan att vara deras vänner. Vi rodde
sedermera tillbaka till vårt läger i Vinya-Njara.
Skogarna omkring Vinya-Njara voro på en sträcka af tio
mil fria från fiender. Mpika-öns vänliga infödingar kommo ned
för att hjelpa oss att underhandla om fred med de krångliga
höfdingarne hvilka alla hade flytt in i skogarna på högra stranden.
Sedan den 22 dec. ceremonierna för ingåendet af
blodsbroderskap midt på floden formligen blifvit genomgångna af Safeni och
höfdingen af Vinya-Njara, återlemnade vi vår fånge tillika med
femton kanoter; tjugutre kanoter behöllo vi mot en
tillfredsställande ersättning, och sålunda slutade våra förtviflade strider.
Våra förluster i Vinya-Njara utgjordes af fyra döda och
tretton sårade.
På eftermiddagen tillkännagåfvo Tippu-Tib, scheik Abdallah
och Muini Ibrahim sin afsigt att återvända till Nyangwé på en
annan väg, och detta i så bestämd ton, att jag afstod från försöket
att öfvertala dem att ändra sitt beslut. Sant var att de sjukes
eländiga tillstånd, den höga dagliga dödssiffran, de beständiga
anfallen på oss och den sista förfärliga striden i Vinya-Njara i
så hög grad förstämt eskorten, att intet penningebelopp skulle
kunnat förmå Tippu-Tibs odisciplinerade folk att ens för ett
ögonblick tänka på att fortsätta resan.
Ehuru åtta marscher ännu återstodo innan antalet läger
från Wané-Kirumbu i Uregga utgjorde tjugu, såg jag att folkets
mod var uttömdt. Jag samtyckte derför till att befria
Tippu-Tib från hans förbindelse, med vilkor att han skulle begagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
