- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
147

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan midt för norra ändan af Mpika-ön, hastigt styrde öfver
floden till högra stranden. Hvilande på årorna, undersökte vi
noggrant stranden och varseblefvo inom kort en eld. Vi rodde
sakta ditåt och upptäckte åtta stora kanoter, hvilka hvardera
med ett kort kabeltåg af rotting voro fastbundna vid en djupt
i leran neddrifven påle. Uledi, Bwana Hamadi och jag sjelf hade
snart afskurit tågen, hvarefter vi gåfvo hvarje kanot en stöt, så
att de efter hvarandra foro långt ut i strömmen. Vi väntade
en liten stund och följde dem sedan i båten. Fyra andra
kanoter skuros äfven i drift några få hundra yards nedanför. Då
vi inkommo i kanalen mellan den lilla ön och stranden, sågo vi
af talrika eldar att största delen af fienden hade slagit läger der
och att deras kanoter måtte vara fastbundna nedanför de
särskilda lägren. Vi hörde
tydligt sorl af röster och
huttringar af menniskor
som fröso, eller af sådana
som öfverlemnade sig åt
den farliga bhang; vi gledo
imellertid fram i skuggan af de höga stränderna och under trädens
högtidliga mörker, utan att någon märkte oss. Kanot efter kanot,
hvar och en med sina åror och öskar inuti, stöttes ut i den
häftiga strömmen, hvilken förde den nedåt floden, der vi
voro öfvertygade om att Frank befann sig redo med sina
raska och skarpsynta följeslagare. På detta sätt blefvo tretiosex
kanoter, af hvilka några voro mycket stora, satta i drift, och
som vi ej kunde upptäcka flere, följde äfven vi dem ljudlöst nedåt
floden, tills vi kommo till Franks kanoter, hvilka fördes nedför
strömmen genom det påtryckande bytets mängd. Sedan vi
imellertid kastat båtens stora stenankare, uppfångade vi snart kanot efter
kanot, af hvilka tjugosex stannade hos Frank, hvarefter vi hissade
segel och rodde uppför strömmen, med tolf kanoter i släptåg. Då
vi anlände till lägret, öfverlemnades kanoterna i wangwanaernas
vård och båten återvände genast för att bistå Frank, hvilken gaf
sin närvaro till känna för oss genom att allt som oftast blåsa i
sin trumpet. Sedan vi befriat honom från ytterligare åtta kanoter,
kunde han nästan hålla jemna steg med oss till lägret, dit vi alla
anlände kl. 5 på morgonen efter en särdeles lycklig nattlig expedition.

Kanot-öskar.
Kanot-öskar.


Kl. 9 på morgonen bemannades båten åter, hvarefter vi
rodde till scenen för vårt nattliga arbete. Ön var nästan
alldeles öfvergifven. Endast några få infödingar funnos qvar, och
dessa meddelade vi genom tolkarna våra vilkor, nämligen att vi


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free