Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildhet som enighet, hufvudena prydda med glädtigt vajande fjädrar
och alla beväpnade med breda, svarta träsköldar och långa spjut.
Tippu-Tib hade vid vår afresa stält till vårt förfogande
mot ersättning tvänne unga män från Ukusu — kannibaler — såsom
tolkar. Åt desse uppdrogs nu att ropa ordet "Sennenneh"
("Fred!") och att säga att vi voro vänner.
Men vildarna ville icke besvara vår helsning utan befalde
oss i en djerf, pockande ton att återvända.
"Men vi göra ju ingen skada, vänner. Det är floden som
drifver oss framåt, och floden kan hvarken stanna eller gå tillbaka.
"Det är vår flod."
"Godt. Säg till den att föra oss tillbaka, så skola vi gå."
"Om ni inte vända om, så måste ni slåss med oss."
"Nej, tänk inte på det; vi äro vänner."
"Vi vilja inte ha er till
vänner; Vi skola äta upp er!"
Men vi fortforo att
prata med dem, och som de
voro särdeles nyfikna, fortforo
de att höra på, och följden
blef att strömmen dref oss
nära högra stranden och så
nära intill ett annat distrikt,
att vår ohöfliga eskort, som
måste tänka på sin egen
säkerhet, helt hastigt vände
om uppåt floden och
lemnade oss i fred.
| Krigstrummor hos stammarna vid öfre Livingstone. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
