Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bli ond på ett folk som betraktade oss helt enkelt som en
läckergom skulle betraktat en fet kapun. Imellanåt greps jag
också af någonting liknande en misstanke att allt detta blott var
en del af en ryslig dröm. Hvarför skulle jag icke kunna
förjaga den tanken att det verkligen fans menniskor hvilka
betraktade mig och mina vänner blott och bart såsom kött! —
Gudar, hvilken ohygglig idé!
"Kött! Ah! Vi få kött i dag! Kött! kött! kött!"
Jag såg en liten fet karnalje i en kanot och jag tillät honom
närma sig mig, men blott på ett spjuthålls afstånd; han svängde
sitt spjut med ett eftertryck som var allt annat än lugnande
för den som kunde träffas deraf och grinade med en så
utstuderad vederstygglighet i sina anletsdrag, att jag kände på
mig, att om jag blott haft honom på en armslängd nära,
skulle jag hafva gifvit honom en duktig knuff i ryggen och
uppmuntrande ropat: "Bravo, gamle gosse! Du gör din sak
förträffligt!"
Jag kunde icke nå honom, men han fängslade mig genom
de hastiga rörelserna med det svigtande spjutet, sitt evinnerliga,
bredmunta grin, de stora, fyrkantiga tänderna, det med en
skicklig spjutkastares tillitsfulla hållning åt sidan lutade hufvudet,
den låga pannan, det fyrkantiga ansigtet, det korta och tjocka
håret. Skall jag någonsin kunna glömma honom? Det förekom
mig som om spjutet hade samma grymma, obevekliga utseende
som den grinande vilden. Slutligen såg jag honom föra högra
armen tillbaka och luta sig bakåt med allt jemt samma grin i
sitt ansigte, och jag kände huru jag sjelf började räkna ett,
tu, tre, fyra — och huj! Spjutet flög öfver min rygg och
nedföll hvinande i vattenytan på andra sidan. Förtrollningen
bröts, och den vilden grinade aldrig mer.
Att rensa floden från vildarna var blott fem minuters verk.
Vi plockade upp flere sköldar, och jag gaf befallning att
hädanefter skulle alla sådana sorgfälligt bevaras, ty jag hade kommit
att tänka på att de kunde blifva förträffliga skydd för våra
kanoter. En timme efter denna strid passerade vi nära
bifloden Urindi — en djup ström af 400 yards bredd vid
mynningen och med ljust, temligen klart vatten.
Vi foro vidare längs högra stranden och slogo kl. 4
eftermiddagen läger i en tät låg snårskog, hvarest flodhästar och
elefanter hade sitt tillhåll under den torra årstiden. När floden
stiger, står säkert en mycket större del af trakten under vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
