Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcka. Om landets natur i öster kan man döma, sedan man
genomläst det kapitlet som innehåller beskrifningen af vår resa
från sjön Tanganika till utloppet af Luarna.
Klockan 2 e. m. bröto vi upp från vårt läger i Luru-skogen
och rodde öfver Livingstone till Iryamba. Men sedan regnet
upphört, hade det börjat blåsa, och när vi kommit midt ut i
floden, uppväxte från norr en storm med så tunga vågor, att
tvänne af våra kanoter kantrade och två af våra män, Farjalla
Baraka och Nasib, drunknade, hvarjemte fyra gevär och en påse
glasperlor gingo förlorade. Ett halft dussin kanoter voro en
stund nära att dela samma öde, men någon vidare
olyckshändelse inträffade icke.
Jag fruktade nästan att folket vid denna olycka, som djupt
uppskakat dem, skulle blifva upproriskt och tvinga mig att vända
om; men med tillfredsställelse hörde jag dem blott säga att
deras kamraters plötsliga bortgång var ett slag af ödet och att
de med alla möjliga försigtighetsmått icke kunnat räddas.
Pessimisterna ibland oss kommo nog fram med sitt skrock och sina
spådomar, men ingen dristade högt uttala att vi borde uppgifva
vår plan; dock voro alla tydligen slagna af denna oväntade olycka.
Den 31, sista dagen af året 1876, fortsatte vi resan. Det
var en vacker morgon, himlen blå och klar, den höga skogen
stilla och mörk, floden flöt framåt utan en bubbla, likt en solid
massa poleradt silfver. Allt såg lofvande ut. Men från ön
nedanför Lowwas och Livingstones sammanflöde hördes den
varnande trumman öfverrösta flodens brus, och snart upprepades
det hemska larmet af andra trummor.
"Hållen er till sammans, mina män," utbrast jag, "kanske
få vi en het dust der nere."
Vi beslöto att hålla oss midt i strömmen, emedan så väl
ön som venstra stranden tycktes vara tätt befolkade, och
långsamt och jemt ro nedåt floden. Vildarnas kanoter kommo
framilande från båda stränderna, och allt tydde på ett häftigt anfall;
men då vi kommo närmare, ropade vi till dem: "Vänner,
sennenneh! Hållen er på afstånd. Vi skola inte göra er något
ondt; men lyften inte era spjut, ty då måste vi slåss."
De betänkte sig en stund och slogo derunder med spjuten mot
sköldarna samt yttrade några vilda ord, men slutligen drogo sig
kanoterna tillbaka, och då vi fortsatte att ro, förde oss den
jemna strömmen hastigt nedåt floden förbi det folkrika
området och ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
