Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen drogo vildarna sig tillbaka, och ehuru vi hvarje
ögonblick väntade ett nytt besök af dem, fingo vi vara ostörda
de följande två eller tre dagarna.
Tidigt på morgonen den 6 började jag undersöka den första
katarakten af Stanley-fallen, Jag träffade på en liten ström,
omkring 200 yards bred och skild från hufvudströmmen genom
en sidomur af vulkaniska klippor, och utför denna ström flöt
båten utan fara ett par mil. Snart syntes andra
klippmurar, några lägre, smalare bergåsar och andra större med höga
träd och bebodda af Baswa-stammen. Bland dessa holmar
störtade den venstra strömarmen fram i kaskader eller skummande
massor öfver låga terrasser med från ett till tio fot högt fall.
Baswaerna hafva utan tvifvel nyligen flytt till dessa holmar för
att undkomma någon mäktig stam, boende inåt landet vester
om floden.
Hufvudströmmen, 900 yards bred, ilade fram mot ost-nordost
och bröt sig, efter en mil af forsar, mot en hög bergås, som
sträckte sig från norr till söder och hvars topp sannolikt låg
300 fot öfver floden. Från ett träd såg jag vid en höjd af 20
fot från marken med kikaren genast att det var omöjligt att
komma utför på högra sidan, emedan vågorna här voro ofantligt
stora och stupningen så stark, att vattenytan var idel skum, samt
att floden vid foten af den bergås som hindrade dess lopp
tycktes svälla upp till en vattenbank, hvarifrån den i en tafla
af obeskriflig förvirring rusade nedåt till hvirfvelströmmarnas
fasor och ett rasande tummel af vilda, strida vattenmassor. Det
var således ganska lätt att förstå hvad våra vänner kankoréerna
menat, då de vid försöken att skildra sceneriet vid första
katarakten lade ena handen på tvären öfver den andra — de ville
nämligen säga att vattnet, som häftigt drefs mot klippan, svälde
upp och i en våldsam bränning störtade tillbaka öfver strömmen,
som oafbrutet kom åkande utför den branta sluttningen.
Jag beslöt derför att nedstiga landvägen utmed den venstra
flodarmen, och för att förvissa mig om bästa vägen tog jag
med mig åtta man och qvarlemnade fem att vakta båten. Inom
två timmar hade vi trängt igenom snårskogen och "blädat" en
gångstig nedanför fallen — en sträcka af två mil.
Nu återvände jag till lägret och skickade Frank med en
afdelning af 50 man med yxor att göra stigen klar samt en
betäckning af 15 man med musköter att stationeras i skogarna
utefter den tillämnade vägen, och sedan en vakt af tjugu man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
