Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att hala kanoterna till embarkeringsplatsen. Asamaerna gjorde
blott föga motstånd mot vår embarkering, men då vi kommit
ut, anföllo de oss med ett raseri, som jag gerna skulle velat
återgälda, om det icke varit så farligt för oss, stackars
uttröttade varelser. Jag tog min tillflykt till ett litet knep. Manwa
Sera fick tillsägelse att hålla sig efter med hälften af kanoterna
och sätta sitt folk i land längst upp på ön, medan jag dristigt
styrde rakt ned på vildarna och landsteg nedanför. Vi som voro
främst anföllo genast krigskanoterna under skrik och
trumhvirflar, så att hvad som felades oss i antal fullt ersattes genom
oväsendet. Sedan vi kommit en mil utför floden, styrde vi rakt
mot en lågt liggande landningsplats på ön. Innan vildarna
hunnit hemta sig från den förvirring denna manöver framkallade,
utvalde jag tjugu man och skickade dem att möta Manwa Sera
och hans trupp, och inom kort hade de tagit två byar med
alla deras icke stridbara invånare jemte en stor hjord getter
och får. När dessa ankommo till landningsplatsen, der
fiendernas kanoter ännu sökte underhålla striden, visades de för
deras krigare, och af pur häpnad upphörde de med
fiendtligheterna och drogo sig tillbaka till venstra stranden för att
rådslå om hvad som vore att göra. Imellertid sökte Katembo på
allt sätt göra sig förstådd af qvinnorna, och vi lyckades snart
lugna deras farhågor, dock icke fullkomligt förr än jag öppnade
en påse med snäckor och med vänliga ord gaf några stycken
åt hvardera. Asamaerna som befunno sig i sina kanoter midt
emot, voro visserligen vid dåligt humör men likväl ganska
intresserade åskådare, af hvad som tilldrog sig och började snart
meddela sig med sina anhöriga och barn, emedan de önskade få
veta hvad vi gjorde. Under det mitt folk höll på med att i hast
uppföra en vidjeförskansning kring landningsstället, fortsattes
underhandlingen om fred och vänskap. Vid middagstiden styrde en
kanot med två man mycket försigtigt mot oss, och medan de ännu
tvekade att följa vår uppmaning att komma upp långsides,
fattade en af mina båtgossar helt raskt tag i och drog den
intill, under ett allmänt och högt ropande af "Sennenneh!" I
denna kanot placerade vi till en början sex qvinnor, tre barn
och några getter samt stötte ut kanoten till kannibalernas
krigare, hvilka knappt ville tro sina ögon förr än den oskadad
befann sig i deras händer. Deras vrede tycktes nu vara
öfvervunnen, ty snart kommo fem man och en höfding, som efter
några skänker af snäckor och tygstycken visade sig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
