Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid norra ändan af Ntunduru-ön förena sig fyra särskilda
flodgrenar, som i hastigt lopp flyta mellan Cheandoah och de
närliggande öarna, och deras samlade vattenmassa störtar ned i
en ofantlig sjudande och brusande kittel, hvari den än kastas
uppåt än slungas flere fot ned med ett förfärligt dån längs efter
en ö mellan Ntunduru och Asama. Längden af denna
vattengraf är blott ungefär en och en half mil, och bredden endast
500 yards, men den utgör ett af de vildaste vattenscenerier man
kan tänka sig.
För att kringgå detta förfärliga ställe blef det nödvändigt
att hugga en nära 3 mil lång väg till det lugna sundet mellan
Asama-ön och venstra stranden. Här och der sköto uddar från
fastlandet ut i den sjudande viken och tvingade oss att göra
omvägar, hvilka visserligen förlängde vårt arbete men betydligt
underlättade transporten af våra farkoster öfver land. Hvarje
blad på Asclepias-buskarne var betäckt med små röda myror, som
anföllo oss så ursinnigt, att vägrödjarne snart fingo ryggen
fullsatt med små blemmor och min hufvudsvål sved som om den
rifvits med en stålkam. Ett slags högt spjutgräs, med
kardborrar, hvilket växte på ställen hvilka förr varit bebodda,
besvärade oss äfven. Männen beväpnade sig imellertid vid inträdet
på denna mark med grofva käppar och marscherade stadigt
framåt i linie samt slogo ned gräset framför sig, så att vägen
blef 30 fot bred. Vid nattens inbrott hade vi endast några
hundra yards fram till sundet.
På det att kannibalerna på Asama-ön och wane-mukwaerna
ej skulle få kännedom om våra afsigter, återvände vi till vårt
läger midt emot Ntunduru-ön och dagarna den 16 och 17
Januari användes till att släpa våra kanoter till ändan afvägen,
hvarvid det höga gräset och snåren fullkomligt dolde vårt
förehafvande. — Fastän vi voro ytterligt trötta efter detta ständiga
anlitande af våra krafter, stego vi upp en timme före dagningen,
försågo oss med påkar och trängde igenom de återstående 300
yards grässnår just vid soluppgången.
Folket på Asama-ön samlades snart vid de bedöfvande
slagen på sina stora trummor och sköto ut sina kanoter, hvaraf
de egde ett stort antal, utmärkt väl bygda; men då vår
räddning berodde på vår skyndsamhet, qvarstannade endast 20 man
för att bevaka vägen, medan Frank och Manwa Sera med
biträde af alla de andra arbetsföra, män, qvinnor och barn, hjelpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
