Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"I ett nät!" utbrast jag. "Hvad menar du med det."
"Jo, det är sant, herre; de ha spänt ett högt nät
omkring lägret, ett nät af starka tåg".
"Aha, fins det ett nät, så fins det också män bakom det,
som vänta på byte".
Jag kallade till mig Manwa Sera och gaf honom tretio man
med befallning att ro uppåt floden en half mil eller så och,
sedan han inträngt i skogen bakom lägret, lägga sig i bakhåll
nära någon stig som förde till torgplatsen der vi voro lägrade.
Efter en timmes väntan för att gifva mina utskickade nödig tid
gafs signal med en stark hornstöt och fyra man med sköldar
skickades att skära sönder nätet, medan tio man med bössor
och tretio spjutkastare stodo färdiga till handling i händelse af
behof. Medan nätet skars sönder, kommo fyra eller fem spjut
hvinande från småskogen. Vi sköto på måfå, rusade fram, och
sågo flere gestalter hastigt fly från grannskapet af lägret. Snart
hörde jag några af de våra uppgifva höga rop och såg dem hoppa
framåt med blodet strömmande från deras fötter, under det de
skreko:
"Håll er från stigen. Gå från vägen!"
Vid efterseende befans att de stuckit sig på afskurna skarpa
spetsar af Pennisetum-rör, hvarmed vägen var tätt besatt, som
inträngt i fötterna ända till benen. Imellertid hade utfallet krönts
med framgång, i det åtta wanémpunguer tillfångatagits utan någon
vidare olyckhändelse å vår sida och utan att ett skott blifvit
lossadt. Vildarna hade ett icke obehagligt utseende, ehuru de
våra af fördom och motvilja drefvos till påståendet, att de luktade
kött af döda män, när de nappade dem i benen och ryckte
omkull dem på vägen! Öfre tandraden var filad och pannan tatuerad
i två linier rundtomkring; tinningarna voro äfven punkterade.
Katembo frågade dem och de erkände att de legat på lur
efter menniskokött. De upplyste att folket inne i landet
kallades wareggaer och att wakumuerna, som kommo öster ifrån,
lågo i ständig strid med dem; att wareggaerna voro svarta,
liksom wané-mpunguerna, men att bakumuerna voro ljushyade
liksom en inföding från Zanzibar, som de utpekade. Fångarna
läto äfven förstå att deras by låg en dagsresa från vårt läger
samt att de åto gamla män och qvinnor äfvensom hvarje
främling de påträffade i skogarna. Våra tre åsnor tycktes ingifva
dem en ytterlig förfäran, och då en af fångarne leddes fram
till dem, bad han så bevekligt om nåd, att vi måste släppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
