Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Vi hade imellertid mycket roligt åt dem; men kl. 9
f. m. läto vi dem stiga i våra kanoter för att visa oss fallen,
dit de sade vi skulle hinna efter fyra timmars resa.
Vi styrde öfver floden till venstra stranden, hvilken var
hög och brant. En timme derefter sågo vi afrundade åsar på
båda stränderna, hvilka närmade sig hvarandra; men våra
ledsagare sade att det var ingen fara vid Kabombo som de
kallades. Allt jemt hållande oss utmed venstra stranden, kommo
vi efter en stund till en egendomlig, omkring etthundra fot djup
grotta i en lös, af vatten angripen porfyrklippa. I början trodde
jag det vara ett verk af menniskohänder, men vid närmare
undersökning visade det sig att en gren af denna klippa i forna tider
sträckt sig nästan tvärs öfver floden och att den nämnda grottan
bildats af vattenhvirflar. Innerst i den samma finnas öppningar,
genom hvilka man kan komma ut på torra marken ofvanför.
Några infödingar hade ritat fantastiska figurer, fyrkanter och
koner på den släta klippväggen, och följande deras exempel,
tecknade jag så högt upp jag kunde nå expeditionens namn och
dagen för upptäckten, hvilken anteckning utan tvifvel skall med
from vördnad bevaras af infödingarna såsom ett minne af den
hvite mannen och hans folk, som sluppo att blifva uppätna, när
de foro igenom deras land.
Två mil nedanför kommo vi till några klippsund samt de
tio Kabombo-holmarna. Strömmen rusade fram mellan dem med
en hastighet af omkring 5 knop i timmen, men med undantag
af några mindre hvirflar mötte passagen ingen svårighet. Ända
till denna punkt hade flodens lopp nedåt varit nordost,
nordnordost och ost-nordost, men nedanför den samma drog den sig
åt norr. På högra sidan började nu det stora Koruru-landet och
på den venstra Yambarri [1].
Men snabb fart foro vi nu två mil nedåt floden, som här
hade en bredd af omkrinng 200 yards, hvarefter fallen åter läto
höra sitt dofva brus. Våra kannibaliska ledsagare varnade oss
att icke våga oss för nära venstra stranden, och, då vi litade
på deras upplysningar, nalkades vi sjette katarakten utmed den
högra stranden och slogo läger icke fullt 400 yards från en ö,
som var tätt befolkad af en stam wareggaer, benämnd
wanarukuraer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
