Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvari de kastade sig för att simma till sin ö. Två af de
sårade krigarna togos till fånga och fördes till lägret, der vi
förbundo deras sår och äfven på annat sätt visade dem en
välvilja som de tycktes uppskatta högt.
En del af folket sysselsattes på eftermiddagen med att
hugga en bred väg till sundet nedanför det första vattenfallet,
och på aftonen drogos kanoterna och båten upp ur floden
innanför inhägnaden och höllos redo att transporteras landvägen.
Förmiddagen den 20 användes till att hala våra farkoster
ned till sundet som de bortlupna wareggaerna först visat oss,
och efter ett oerhördt arbete kunde ändtligen hela expeditionen
öfver sundet flyttas från högra stranden till ön.
Anstäld observation gaf här 0° 2’ s. lat.
Wana-rukuraerna hade under natten utrymt norra delen af
den stora ön, så att vi befunno oss i ostörd besittning deraf
och fingo njuta några timmars välförtjent hvila.
Sjette katarakten uppkommer genom en bred bädd af
grönaktig skiffer, hvilken skjuter ut från foten af de höga bergklintarna
på flodens venstra strand. Då denna bädd består af flere tunna lager,
har floden småningom deri gjort en mängd urhålkningar, af hvilka
en på venstra sidan, der strömmen är starkast och vågorna rasa
som värst, är ganska djup och bred. Närmare högra stranden
har katarakten mera utseendet af vilda strömdrag, och mellan
de talrika Wana-Rukura-holmarna och högra stranden har
bildats en smal gren, som faller ned öfver ett dussintal låga
terrasser, från 6 tums till två fots höjd, och fortsätter i en rad af
grunda forsar i en sträcka af sex mil, hvarefter den löper i
jemnhöjd med hufvudfloden nedanför sjette katarakten. På
eftermiddagen den 23 hade vi lyckats passera denna katarakt utan
allvarsammare olyckshändelse eller förlust af menniskolif.
Vi voro mycket skonsamma mot våra fångar och lyckades
sålunda förmå dem till språksamhet, men olyckligtvis förstodo
vi blott litet af hvad de med mycken munvighet meddelade oss.
Det vi begrepo var imellertid intressant.
De hade hört talas om Ruanda och pekade att det låg åt
ost-nordost; de kände äfven till wakombeherna, eller
wabembéerna, kannibaler som bo i landet mellan Goma och Uvira och
helt säkert innehafva stora sträckor nord-nordvest om Tanganika.
Den stam som först anfallit oss var bakumuerna, och de fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
