Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I solnedgången uppgåfvo infödingarna den fåfänga striden,
och för att ej blifva öfverraskade om natten staplade vi upp ännu
mera vide samt drogo båten och kanoterna upp på land. Jag
beslöt att göra en dristig kupp tidigt på morgonen genom att
uppträda midt för vildarnas byar innan hanen hunnit gala och
taga i besittning någon plats nära fallen, så att Frank och
några af höfdingarna kunde börja att transportera farkosterna
till lands och fortsätta arbetet, äfven om vi ansattes hårdt af
wenyaerna.
Klockan 5 på morgonen lemnade jag lägret med tretiofem
man och kom efter ett svårt arbete i de täta skogssnåren i
närheten af en punkt der högra stranden krökte sig utmed sunden,
ofvanom hvilka låg ett stort antal byar. En grund, 40 yards bred
arm, som matades af några smala strömmar, hvilka kommo
från den stora floden öfver en dam af lösa klippor af 20 fots
höjd, skilde högra stranden från den punkt som upptogs af
nybyggena. Det var tydligt att denna dam under den regniga
årstiden sköljdes af en brusande katarakt och att den högra
flodarmen då, måste vara alldeles ofarbar — sannolikt det
egentliga skälet hvarför platsen blifvit vald af wenyaerna. Vid denna
årstid kunde vi likväl utan fara begifva oss öfver till den
obebodda ön och beslöto äfven att hindra fienden från att närma sig
denna del af floden. Från vårt läger till denna punkt hotade
ingen fara från floden, och Uledi och hans båtkamrater
beordrades derför att föra båten och kanoterna nära dammen.
Till klockan 9 förmiddagen väntade jag att öboarna skulle
börja sitt anfall och skickade sedan några spejare ut i
småskogen att utforska hvad wenyaerna förehade, och de återkommo
med underrättelsen att dessa icke låtit höra af sig. Då vi
tågade framåt gångstigen, upptäckte vi till all lycka att
infödingarna synbarligen öfvergifvit ön. Byarnas storlek ådagalade
att det var ett folkrikt samhälle, och i afseende på sättet för
anläggningen liknade de en stad vid öfre Nilen. Den ena byn
var imellertid genom tydliga råmärken skild från den andra,
ehuru afstånden mellan dem voro helt korta, och hvarje by hade
4 eller 5 gator af 30 fots bredd och löpande parallelt, med
tvärgränder från ena sidan till den andra. Hela folkmängden i
denna stad eller grupp af byar kunde uppskattas till minst 6,000.
På andra sidan låg en annan folkrik by, hvars invånare öfver allt
klättrade upp på klipporna för att begapa oss i allsköns lugn, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
