- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
204

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Åh, Frank, du menar väl inte det skall bära i väg till
himlen ändå? Jag tycker du skulle föredraga en hemlandsfärd,
oeh jag skall be att få föra dig den vägen."

"Nå, hvad tycker ni om den här, sir?" frågade han:

"Min Gud, min Fader, blif mig när
På villad stig! Mig nåd beskär
Och mig af hjertat bedja lär:
        Din vilje ske!

"Mörk är min stig och hård min lott,
Men lät mig icke knota blott
Och glömma att vi bönen fått:
        Din vilje ske!"

Ack, hvarför sörja, klaga så,
När vänner, fränder på den gå,
Jag ödmjukt bedja vill ändå:
        Din vilje ske!


"Frank, du tänker för mycket på de stackars kamrater vi
nyligen förlorat. Det tjenar till intet, min gosse; vi ha tagit
en gammal ökänd kanalje i båten och måste ro honom i land,.
d. v. s. ro honom ända ut i hafvet. Vi få nog tid till sorg
och saknad sedan, nu äro vi i mellersta Afrika; med vildar
framför oss, vildar bakom oss och vildar på alla håll. Framåt,
säger jag; framåt till döden, om Försynen så bjuder. Jag vill
inte höra någon klagan nu. Sjung, min käre Frank, sjung den
bästa sång du har."

Han svarade med att sjunga:

"Framåt, kristna kämpar!
Fram till härlig strid!
Se till korsbanéret
Ledande vår stig!"


Det blef för mycket för mig. Jag såg att han kommit
in i en allvarlig och religiös tankegång, och jag ville icke störa
honom vidare. Båtgossarna började nu också å nyo sin
barbariska men lifvande kör. och skogen vid stränderna genljöd på
ömse sidor af de skärande tonerna.

Kl. 3 e. m. kommo vi till en vid mynningen 300
yardsbred, vacker flod, hvilken kom från ost-sydost och hade låga,
trädbevuxna stränder. Sedan vi rott en mil, upptäckte vi en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free