Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stridsrop — "Ya-Mariwa, Ya-Mariwa!" — störtade de
upprepade gånger fram mot våra förskansningar likt en buffelhjord,
och vid ett af dessa anfall blef Muftah Rufiji dödad genom ett
bredt spjutblad, hvilket, skarpt som en rakknif, uppsprättade
hans mage nära åtta tum; en annau sårades af ett spjut, som
strök utmed ryggen på honom. Flere bland oss undgingo med
knapp nöd de tunga spjuten, som trängde genom förskansningen
eller flögo öfver den. Frank undvek ett genom att hastigt kasta
sig åt sidan. Vi stodo oss imellertid rätt bra, skyddade som
vi voro genom dörrar, hustak, pålar, rishögar och våra stora
Mwama-Ntaba-sköldar, hvilka redan förut varit oss till ofantlig
nytta och i den hetaste striden ofta räddat våra lif och gjort
oss nästan osårbara.
Från det vi lemnade Ruiki-floden till eftermiddagen den
29 Januari hade vi tjugufyra gånger varit invecklade i strid och
derunder såsom byte tagit sextiofem dörrlika sköldar, hvilka
alltid vid början af en strid på floden uppresas af qvinnorna,
barnen och andra, hvilka icke deltaga i striden, såsom skydd
för skyttarna; bakom dessa sköldar stodo, lugna och tillitsfulla,
våra fyrtiotre musketörer och gjorde mera nytta än 150 obetäckta
skyttar. Styrmännen, som voro skyddade på samma sätt,
manövrerade sina farkoster utefter strömmen, medan vi fortsatte striden.
Spjut och pilar studsade kraftlösa tillbaka mot dessa sköldar.
Vid solnedgången drogo sig våra motståndare tillbaka och
gåfvo oss tid att förbinda våra sår och begrafva våra döda,
hvarefter vi beredde oss på ett nytt anfall till morgondagen genom
att utdela patroner. Sedan vi väntat till kl. 9 f. m. följande
dag utan att blifva anfallna, bröto vi upp och foro vidare.
Nedanför Ituka krökte sig floden åt vest-nordvest längs en
fyra mil lång ås vid namn Tugarambusa af 300 till 500 fots
höjd med lodräta, röda klippor, hvilken slutade med en 300 fot
hög, med en vacker skog krönt spets. Bortom denna bergspets
funno vi skydd vid ett sandstensberg, hvars branta sluttningar
voro betäckta med vackra ormbunkar och buskar, hvilkas blommor
liknade liljor och spredo en angenäm vällukt. På lägre ställen
vid stranden, der jordras inträffat, varseblefvo vi en rödaktig,
med gul lera betäckt sandsten.
Mellan dessa höga stränder rann floden i hufvudsakligen
vestlig riktning under en sträcka af sex mil, hvarefter den krökte
sig mot nordvest, under det åsarne som nu nått en ansenlig
höjd, drogo sig tillbaka och åt flodsidan gåfvo rum åt en tätt
befolkad och väl odlad slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
