Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 214 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sång ur tvåtusen menniskostrupar verka allt annat än lugnande
på våra nerver och öka på intet sätt vårt sjelfförtroende.
Imellertid gäller det stå eller stupa. Vi hafva icke tid att bedja
eller att offra sentimentala blickar på vildarnas verld, icke ens
att skänka den en sorgsen afskedssuck. Det fins mycket annat
som måste göras både fort och väl.

Medan den främsta kanoten hastigt nalkas och de öfriga
slutit upp till den på ömse sidor under det vågorna piskas till
skum och vattenperlorna stänka omkring de hvassa bogarne
vänder jag mig om för att kasta ännu en blick på vårt folk och
säga dem några ord.

"Gossar, varen nu jernfasta; vanten tills I sen det första
spjutet och tagen då säkert sigte. Skjuten inte alla på en gång.
Sigten alltid tills ni äro säkra om er man. Tanken inte på att
fly, ty endast era gevär kunna här rädda er."

Frank befinner sig med Ocean på högra flygeln jemte en
vald besättning och ett godt värn af svarta träsköldar. Manwa
Sera har befälet på London Town å venstra flygeln och
kanotens sidor gnistra af gevär i temligen pröfvade mäns händer.

Jättekanot och åra bos Aruwimi-kannibalerna.

Jättekanoten styr rakt på min båt, som om den hade för
afsigt att ro oss i sank; men på femtio yards afstånd svänger
den åt sidan, och då den kommit nästan midt för, låta
krigarna i förstäfven sina spjut hvina genom luften, hvarvid å
ömse sidor uppstår ett buller af kroppar i hastig rörelse.
Hvarje ljud qväfves imellertid snart af den lifliga, smattrande
gevärselden. I fem minuter fortsättes skjutningen så ifrigt, att
vi icke hinna tänka på något annat; efter denna tids förlopp bli
vi varse att fienden håller på att ordna sig omkring 200 yards
ofvanför.

Vårt blod är i jäsning. Vi befinna oss i en
mordlysten verld och känna för första gången att vi hata det usla,
rofgiriga pack som bebor den. Vi lyfta derför ankar och
förfölja dem uppåt strömmen längs högra stranden, tills vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>