Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väpnad med bössa, de äro svarta som ni och ha hundra
gevär mot hvart och ett af era. Om vi måste dö, så må det
ske med vapen i hand såsom män. Ingen må nu säga något
eller röra sig, medan jag talar och försöker möta dem
vänskapligt."
Vi gingo i land på den lilla ön midt emot den största
byn, och vid middagen erhöll jag latituden 1° 7’ O" n. lat.
Imellertid hade vildarnas raseri flammat upp vid trummornas
åska, kanoter mönstrades, gevär laddades, spjut och svärd hvässtes,
allt i afsigt att nedgöra oss, och detta blott derför att vi voro
främlingar och vågade fara på deras flod. Likväl hade vi både
vilja och medel att köpa deras vänskap. Vi voro benägna att
underkasta oss hvilken beskattning, hvilken oförsynt fordran som
helst för tillåtelsen att få passera oantastade. Med undantag af
lifvet eller en droppe af vårt blod ville vi offra hvad som helst.
Långsamt och tyst aflägsnade vi oss från vår tillflyktsort
på ön och började färden utför floden. Båten intog sin position
i fronten, Franks kanot, the Ocean, till höger, Manwa Seras,
London Town, till venster. Bortom Manwa Seras kanot låg den
obebodda ön, hvars ovanliga längd hade bedragit oss och lockat
oss i denna svåra klämma. Från höger skulle fienden komma
med musköter och spjut och ett ohejdadt raseri, så vida vi icke
kunde beveka honom.
Vi hade hunnit ungefär en half mil från Observations-önr
då stäfvarna af en mängd kanoter syntes skjuta fram ur sundet.
Jag steg upp och for dem till mötes, hållande ett långt stycke
rödt tyg i ena handen och en rulle messingstråd i den andra.
Vi hvilade på årorna, kanoterna lade lugnt upp sina och alla
sutto uppmärksamt väntande på hvad som komma skulle. Då
vi drefvo utför strömmen, närmade sig skaror af kanoter.
Jag ropade an vildarna, hvilka voro de ståtligast utstyrda
jag någonsin sett. På något afstånd syntes de alle sammans
bära någonting som liknade engelska universitetsmössor men hvita
till färgen, hvarjemte de hängt på sig en massa glittergrannlåt
och kram af glänsande messing, koppar och poleradt stål.
Vildarna svarade icke på mitt tillrop; jag hade imellertid
förnyat det under samma åtbörder som haft en så gynsam
verkan i Rubunga. Jag observerade att tre eller fyra kanoter
nalkades Franks kanot i allt annat än fredliga afsigter, och flere
af dem hotade honom, hvarvid Frank steg upp och visade dem
sina vapen. Jag ansåg detta vara förhastadt och befalde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
