Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordlig latitud.Kursen hade bland öarna ändrats från vest halft
nord till vest-sydvest.
Sedan vi undkommit marunjaerna, smögo vi oss vidare
ur sund och i sund, från bugt till bugt som slingrade sig
mellan öskogarna tills aftonen kom, då vi lägrade oss för att
undergå den vanliga nattliga tortyren af Livingstone-flodens
muskiter.
Sedan vi lemnade Urangi, hade vi på flere öar upptäckt
små läger, bestående af kanske ett dussin små gräshyddor eller
skjul, hvilka utan tvifvel blifvit uppsatta såsom ett tillfälligt skydd
af någon handelsidkande stam längre nedåt floden, och då vi
hört Mangalas makt mycket prisas af infödingarna i Rubunga,
drogo vi den slutsatsen att efter ankomsten dit skulle vi vara
fria från alla bekymmer och faror.
På förmiddagen den 14 Februari kommo vi, medan vi oroligt
höllo utkik för att icke genom något bedrägligt sund blifva
förda inom synhåll för andra byar, till spetsen af en ö, hvars
högra sida vi efter någon tvekan följde. Två andra öar lågo
till höger om oss och hindrade oss att se fastlandet. När vi
farit två mil vidare, kommo vi plötsligt rakt framför ett litet,
på högra stranden liggande nybygge. Det var för sent att vända
om och vi fortsatte således färden, smygande fram utför floden
och så nära intill ön som möjligt i hopp att hinna ett sund
innan vildarna varseblifvit oss. Men ack, midt under våra böner
om befrielse hördes skarpa och hastiga trumslag, som drefvo
blodet bäfvande tillbaka till hjertat, och ångestfull lyssnade vi
efter svaret. Snart slog den ena trumman efter den andra
allarm, tills de jättestora krigstrummornas dån kallade folket
till vapen.
Förtviflad sprang jag upp och tilltalade mina nedslagna och
hårdt pröfvade följeslagare sålunda:
"Mina vänner, det tjenar till ingenting att söka undkomma
dessa blodtörstiga hedningar. De der trumslagen betyda krig.
Det kan likväl vara möjligt att detta folk är bangalaerna, i
hvilket fall de, såsom handelsidkande folk, säkert hört talas
om männen från hafvet, och en liten gåfva skall kanske
tillfredsställa deras höfdingar. Gören i ordning era gevär, krut
och kulor, medan jag anställer observationer, och sen till att
sköldarna äro färdiga att uppsättas genast vid första bösskott
ni få se eller höra. Blott på det sättet kan jag rädda er, ty
hvarje hedning vi möta hädanefter, härifrån och till hafvet, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
