Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vexlade den mellan 72° (22,22° Cels.) och 80° (26,66° Cels.)
Från den 12 Januari till den 5 Mars hade vi icke något regn.
En anmärkningsvärd omständighet under vår vistelse i
dessa trakter var, att ehuru vi hade att utstå ångest och stora
kroppsliga ansträngningar, voro blottstälda för ständiga faror och
större umbäranden, i det vi nödgades veckor igenom lifnära oss
med omogna bananer, maniok och te utan socker, äfven dessa
födoämnen i små qvantiteter, voro vi — Frank och jag —
likväl vid bättre helsa under färden utför Livingstone än vid
någon annan period af vår resa; det kan imellertid ifrågasättas,
om icke denna ovanliga helsa kom sig deraf, att vi blifvit bättre
vana vid klimatet.
De bedrägliga hägringarna på Livingstone gjorde äfven sitt
till att underhålla vår fruktan under denna pröfningsrika tid, i det de
ej sällan, bäst vi njöto af tillfredsställelsen att icke vara hotade
af anfall, plötsligt kastade oss in i ett tillstånd af
misstänksamhet och oro, som sannolikt i nio fall af tio härrörde af de
öfverdrifna proportioner våra lättretliga nerver förlänade en flock
pelikaner eller vildgäss, hvilka syntes oss såsom en hel här af
högresta krigare. En liten krokodil, som solade sig i sanden
på någon udde, förekom oss stor som en kanot och ett gammalt,
gulnadt träd liknade ett skepp.
Middagen den 17 hade vi uppnått 0° 18’ 41" n. lat., sedan
kursen den 16 och 17 varit sydvestlig, och den väldiga floden
sistnämnda dag kort före solnedgången börjat småningom kröka
sig åt söder.
Sedan den 10 hade det varit oss omöjligt att få köpa några
lifsmedel. Vildarna hade förefallit oss så otillgängliga, att vi
helt naturligt åter gjorde oss frågorna: "Hvar skola vi få mat?"
— "Hvad skola vi göra?" — "Hur skall allt detta sluta ?" —
"Hvarthän bär det?" — Mina stackars män sågo i de fyra
musköterna vid Rubunga den största anledning till glädje. De
betraktade dem då såsom början af slutet. Men nu? "Ack,
hvad skall det blifva af oss på denna förfärliga, grymma flod?"
De buro imellertid pröfningen med spartanskt lugn. De
voro öfvertygade, att om hade det stått i min makt, skulle
de aldrig behöft lida brist. De hade blifvit vana att lita
på mitt omdöme och försigtighet och blickade upp till mig
med barnsligt förtroende. Jag visste det allt för väl, och
begäret att visa mig värdig deras kärlek och vuxen min pligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
