Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ökades allt mer. Jag kunde uppskjuta med anskaffandet af
lifsmedel så länge deras säkerhet fordrade det, men menniskor kunna
ej lefva af väder och vind. Men hvar skulle jag få mat, när
vildarna vid vår blotta åsyn törstade efter blod? Huru skulle
lifsmedel kunna fås, då ljudet af våra röster ögonblickligen
möttes med dödande kulor?
Jag gör här följande utdrag ur mina anteckningar:
"18 Februari 1871. I tre dagar hafva vi genom Guds nåd,
ostörda af vildarnas larm och grymheter, fått färdas nedåt den stora,
floden. Vindarna hafva i två dagar besvärat oss mycket och gjort
oss stor oro, men i går var vädret lugnt och vackert, så att floden
liknade en skifva slipadt glas; vi kommo derför ett godt stycke
framåt. På eftermiddagen mötte vi en handelsexpedition från Ikengo
i trenne kanoter, deraf en bemannad med femton roddare i högröda
yllemantlar. Vi ropade an dem, men de ville icke svara oss. Denna
syn kommer mig att tro att floden är temligen fri från katarakter och
att det kanhända icke finnes någon mera än Sundi-katarakten och
Yellalla-fallen, som omtalades af Tuckey 1816, ty annars kan jag icke
förklara huru tre handelskanoter och en så riklig tillgång på tyg
och gevär kunna förekomma så långt uppåt floden.
"Sedan den 10 har det varit omöjligt att få köpa födoämnen
eller ens närma sig ett nybygge i vänskapligt ändamål.
Infödingarna hafva varit så oförsynta, att till och med fiskarekanoterna
skjutit på oss, som om vi varit oskadligt villebråd. Gud allena vet
huru vi skola lyckas längre ned! Jag har beslutit att, kosta hvad
det vill, försöka sätta mig i beröring med infödingarna i morgon.
En våldsam död är att föredraga för hungersdöden.
"Klockan 7 förmiddagen voro vi åter vid eqvatorn och vid
middagen fann jag att vi voro vid 0° 17’ 59" s. lat., efter det kursen
varit nästan rakt sydlig sedan i går kl. 5 e. m.
"Den 19 Febr. 1877. — Denna morgon betraktade vi
hvarandra såsom den oundgängliga hungersdödens lifdömda offer eller såsom
oåterkalleligen hemfallna åt raseriet hos sådana vildar som de i Mangala.
Men då vi fruktade hungersnöden mest, beslöto vi åter trotsa
infödingarna. Medan vi foro utför Livingstone längs venstra stranden,
upptäckte vi klockan 10 förmiddagen en stor flod, vida mer än 1,000
yards bred, med stark djup ström och till färgen lik mörkt te. Denna
biflod är den största vi hittills funnit, och sedan den förenat sig med
Livingstone, tyckes den ensam beherska venstra hälften deraf, ty
den visar en besynnerlig motsträfvighet att förena sig med Livingstone
och gränsen mellan de båda strömmarna utmärkes tydligt genom en
i zig-zag gående fåra, liksom tvistade de båda stora strömmarna med
hvarandra om öfvertaget. Aruwimi och Lowwa skalle bägge till
sammans icke kunna jemföras med denna väldiga biflod. Dess häftiga
lopp och svarta vatten kontrasterar starkt mot den i hvitt och brunt
skiftande Livingstone. Vid öfre brädden af denna biflods mynning
ligger Ibonga, hvars inbyggare visserligen icke uppträdde afgjordt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
