Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke gjorde någon skada men föranledde humoristen Baraka att
göra den anmärkningen att "hedningarna behagade traktera oss
mera med jern än med mjöl".
Att strida med dessa ursinniga vildar hade vi icke lust.
Floden var bred nog, de oräkneliga sunden erbjödo oss tillfälle
att undvika dem, och var den stackars kortsynta menniskan till
ytterlighet fräck, hade Försynen i sin välvilja öppnat för oss en
mängd slingrande vägar och ensliga vattenstigar, som vi kunde
följa utan att blifva angripna.
Middagen den 23 hade vi uppnått 1° 22’ 15" s. lat.
Häftiga byar inträffade hvarje dag. Öarna voro oräkneliga,
sunden krökte sig hit och dit i det tysta landskapet. Till utseende
och storlek voro dessa öar visserligen temligen lika, ja, nästan
enformiga, men de föreföllo oss aldrig hvardagliga. Var det
månne af tacksamhet för det skydd de gåfvo oss mot de vilda
inbyggarna i dessa trakter? Det vet jag icke, men när helst
våra blickar dröjde vid någon af dessa holmar och inträngde i
dess af rikt löfverk beskuggade djup, syntes den oss så vänlig
och inbjudande. Månne de blefvo oss kära, derför att vi voro
förföljda af likar och förvisade från menniskors umgänge, tills
vi började betrakta dessa holmar såsom våra hem? Det kan jag
icke säga, men så länge jag lefver skall jag minnas dem. Ack,
hvad jag gerna skulle bjuda till att beskrifra deras skatter och
skönhet, om jag blott hade utrymme! Jag älskade dem oaktadt
deras getingar och tsetsé-flugor, deras mygg och muskiter. Intet
svek eller förräderi gömdes i deras sköte; lönmördaren greps
af fruktan i den dunkla skymningen derinne; vilden vågade icke
intränga bland deras skuggor utan med en känsla af förfäran;
oss skänkte de likväl en tillflykt i nöden och i deras enslighet
funno vi en tröst i våra bekymmer. Oskuld och frid bodde för
oss endast i vildmarkerna. Utanför dem mötte oss vilden med
vrede i sina blickar, illfundighet och blodtörst i hjertat och
mordvapen i sin hand.
Dessa obebodda holmar med sin "tropiskt rena luft och sina
palmers skugga" förekommo oss således såsom "paradisets
förgårdar". Likt skogens förföljda, tröttade villebråd sökte vi
vildmarkernas djup och ödslighet. Längs de slingrande sunden
sökte vi, famnade af skogshvalfvens skugga, den säkerhet som
menniskan förvägrade oss.
Floden blef bred som en sjö nedanför Irebu, dit vi hunno
den 24 på morgonen; men den skulle kunnat vidga sig till 100 mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
