Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att vi märkt det, så tätt omgaf oss massan af öar.
På ömse sidor om oss funnos dock breda och djupa rännor och
smala sund mellan de långsträckta öarna. Vattenmassan syntes
outtömlig, ehuru den var fördelad öfver en så oerhörd vidd.
Det fans farleder tillräckligt beqväma att nyttjas af de största
ångare som färdas på Mississippi. Här och der glimmade
bland de grönskande öarna breda, hvita sandreflar, men på
ömse sidor flöto strömmar af flere hundra yards bredd och
ända till tre famnars djup.
Vid middagstiden hunno vi 1° 37’ 22" s. lat. Vildarna
i Mompurengi visade sig på en holme och gåfvo luft åt sina
känslor genom att lossa ett par skott efter oss, men vi brydde
oss icke om att kräfva hämnd utan foro helt lugnt vidare.
Kachéehés hustru, den trogna Amina, afled en timme derefter
och hennes sista ögonblick voro djupt rörande.
När Kachéché underrättade mig om att hans stackars
hustru låg för döden, styrde jag genast ned till kanoten hvari
hon befann sig. Hon var vid full sans men mycket svag.
"Ack, herre," sade hon, "jag får aldrig se hafvet igen.
Ert barn Amina skall snart dö. Jag har så mycket önskat
att få se kokospalmerna och mangoträden; men — Amina dör —
dör i hedna land. Hon får aldrig se Zanzibar. Ni har varit
god mot era barn, och Amina kommer nog ihåg det. Verlden
är usel, herre, och hur skall ni hitta vägen deri! Far väl,
herre; glöm inte bort den stackars lilla Amina!"
Amina sveptes i sina bästa kläder, medan vi gledo fram
öfver vågorna, lades varsamt på sin sista bädd och i
solnedgången öfverlemnades hennes döda kropp åt flodens tysta djup.
På morgonen den 25 befunno vi oss åter ute på den breda
strömmen. Till höger sågo vi en del af fastlandet, som tydligen var
ganska lågt. Vi skyndade undan inåt sunden och foro vidare mellan
en mängd säf- och gräsbevuxna holmar, som utgjorde tillhåll för
en hop morska flodhästar, och en af dessa rusade mot en kanot
med öppet gap men nöjde sig lyckligtvis med en åra, som han
med käkarna malde i små bitar.
Vi hunno till middagen 1° 58’ 12" s. lat. Klockan 4 e. m.
kommo vi till som det tycktes, en 1500 yards bred flod, som flöt
från nord-nordost, medan den kurs vi hittills följt på
eftermiddagen varit från nordost. Då der icke funnos några holmar,
misstänkte jag att det var en särskild biflod. Hufvudfloden
var här omkring sex mil bred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
