Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 251 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hängde öfver bröstet det dubbelslipade svärdet, som vi förut
beskrifvit bland märkvärdigheterna i Ikengo. På axeln bar han
rätt uppstående borsten af en elefantsvans. I handen bar han
en buffelsvans, hvilken nyttjades som en flugsmälla till att
vifta bort muskiter och mygg från det kungliga ansigtet. Vid
handlederna hängde åtskilliga småsaker, hvarmed vidskepelsens
lagar utstyrt honom, såsom trolldosor, trollpulver i små röda och
svarta yllepåsar och en mängd antiqviteter af trä jemte en
snusdosa och ett paket röktobak.

Konungens folk var synbarligen mycket lojalt och tillgifvet,
och hans söner visade honom en synnerlig lydaktighet. Den
lilla snusdosan anlitades oupphörligt och i omåttliga qvantiteter,
väl en fjerdedels tesked i sänder, som han snörflade i sig
ur flata handen och detta så eftertryckligt, att näsan tycktes
nära att försvinna uppe i pannan. Strax derpå stoppade ett af
hans sonligt tillgifna barn hans stora pipa, som var 6 fot
långsamt prydd med messingsstift och fransar af flätadt tyg.
Piphufvudet var af jern och tillräckligt att rymma ett halft uns
tobak, Han drog nu två eller tre långa drag, spände ut
kinderna som ett par halfglober och inrökte sina trollsaker riktigt
grundligt. Sönerna befriade honom sedan från besväret med
pipan — och dervid knäppte han med fingrarna — hvarpå de
i sin tur spände ut kinderna och likaledes inrökte sina små
trolldon; och så gick fredens och trefnadens pipa laget rundt,
liksom i en rådsförsamling hos Sioux-indianerna, och allt under
det pipan gick från man till man, fortforo fingerknäppningarna i
en värdig, allvarlig och ceremoniös stil.

Stor pipa tillhörig konungen af Chumbiri.

Vårt samtal med konungen var högst vänskapligt, och det
var tydligt att tillfredsställelsen var ömsesidig. Det enda fel
jag som främling kunde upptäcka hos honom var en ytterlig
illistighet, som närmade sig till det sublima. Han hade tydligen
öfvat dubbelhet och bedrägeri som en konst men var i det yttre
from och medgörlig. Och hvad mer kunde jag begära? Vi
prisbjödo ju oss sjelfva och om vi på förhand blifvit varnade
att han ämnade uppoffra oss, tror jag ändock icke att vi skulle
afböjt hans vänskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>